Anna Dahlberg: Slaget om slöjan

Sällan har ett så marginellt fenomen fått så stor uppmärksamhet. Antalet muslimska kvinnor som klär sig i heltäckande svart med niqab - ansiktslöja - och handskar varierar mellan olika europeiska länder, men är mycket begränsat. Enligt danska imamer rör det sig om mellan 50 och 100 kvinnor i hela Danmark.
Troligen ser det ungefär likadant ut i Sverige. Muslimska företrädare som jag talar med uppskattar antalet till några tiotal, men tillägger att det finns ett visst kulturellt betingat bruk av heltäckande klädsel inom den somaliska gruppen.
Trots att de är så få väcker dessa kvinnor en enorm anstöt. Debattens vågor går höga och över hela Europa funderar regeringar över hur de ska hantera detta "samhällshot".
I Belgien har niqab förbjudits på allmän plats i vissa städer. Frankrikes president Sarkozy gick nyligen ut och krävde ett burkaförbud och i Danmark har de danska moderaterna - Konservative Folkeparti - sänt upp en testballong med samma innehåll.
Man undrar hur de har tänkt att förbudet ska efterlevas. Ska heltäckta kvinnor gripas och ställas inför domstol? Eller tänker de sig en motsvarighet till Irans och Saudiarabiens moralpoliser med uppdrag att se till att kvinnor håller sig till statens påbjudna klädkod?
Jag påminns om när jag själv ställdes inför mutawwans långskäggiga poliser på ett köpcenter i Saudiarabien. "Täck dig!" skrek de och pekade anklagande mot mig. I Europa skulle uppdraget alltså vara det motsatta: "Avtäck dig! Annars...".
Det säger sig självt att den sortens klädförbud inte hör hemma i demokratiska samhällen. Hur man väljer att klä sig i det offentliga rummet är var och ens privatsak.

Förbudsanhängarna invänder förstås att det är för kvinnornas eget bästa. Sarkozy kallar exempelvis den heltäckande klädseln för "symbol för förnedring" och "slaveri". Det är ungefär så det brukar låta. Kvinnorna bakom niqaben antas ha påtvingats den av förtryckande fäder och äkta män.
Jag förnekar inte att slöjtyget är indränkt i sunkiga värderingar. Slöjan representerar ett gammaldags kyskhetsideal, där det är kvinnan som bär ansvaret för männens sexualitet och där det är hon som ska kontrolleras. Kvinnans skönhet är något som den äkta mannen har ensam äganderätt till.
Men det innebär inte att kvinnor som bär den nödvändigtvis är förtryckta. Vissa har säkert pressats till det av omgivningen, och det är förstås förfärligt. Men många av de som väljer att gå heltäckta har gjort ett aktivt val grundat på religiös övertygelse och/eller som ett led i ett identitetssökande - måhända en tonårsprotest.
Det är inte vem som helst som skulle palla att gå ut i en så avvikande klädsel och bli utstirrad dagarna i ända. Tänk tanken själv för ett ögonblick.
Då är det andra argumentet mot heltäckande klädsel bättre - att kvinnorna ger uttryck för en extrem form av islam. Medan den vanliga huvudduken bara säger att någon är troende muslim så signalerar niqaben att hon är fundamentalist.
Det betyder inte att kvinnan i fråga gillar bin Ladin eller försvarar våld i islams namn. Däremot kan hon mycket väl ha influerats av den stränga formen av islam kallad wahhabism som exporteras till Europa från Saudiarabien.
Det är givetvis oroväckande om denna form av islam avancerar bland muslimer i Europa. Men vi kan inte förbjuda att vissa väljer att följa en bokstavstroende variant av kristendomen, islam eller judendomen. Vi har faktiskt en grundlagsfäst religionsfrihet i Europa.

Sverige måste därför stå emot den våg av niqabhets som nu sveper fram över Europa. Förbud hjälper inte det fåtal kvinnor som det rör sig om; tvärtom riskerar de att stigmatisera kvinnorna ytterligare och spela islamofobiska missnöjespartier i händerna. Det är ju just dessa som brukar gå i bräschen för att kräva "burkaförbud" i kvinnofrigörelsens namn.
Det finns inget skäl för skolor och universitet att förbjuda studenter att använda niqab. Däremot kan dessa kvinnor inte räkna med att få jobba med vad som helst. Barnskötare exempelvis, som i det aktuella fallet med Alia Khalifa, är inget arbete som passar ihop med att använda ansiktsslöja. Det gäller alla yrken som bygger på personliga kontakter.
Lika självklar som rätten att klä sig som man vill, lika självklart är det att det valet får konsekvenser.

Av Anna Dahlberg
anna.dahlberg@expressen.se