Ann-Charlotte Marteus: Hägglunds hjärnsläpp
I fjol höll Göran Hägglund ett strålande tal i Almedalen. Det var klokt och varmt, hederligt och modigt. Han gjorde solklart att det finns en skillnad mellan den trygghet i förändring som Kristdemokraterna står för och den förljugna nostalgi och intolerans som saluförs av Sverigedemokraterna.
Årets Almedalstal var motsatsen till det talet, kan man säga, och i går skrev KD-ledaren en artikel på DN Debatt som - ja, man bara baxnar.
I Hägglunds värld finns det numera bara två sorters människor. Dels "vanliga människor". De har köksbord. Vid sin köksbord talar de "om skolan, om hushållskassan, om de gamla föräldrarna". Under sommaren har de "gått på loppmarknad, slagits mot fästingar".
Den andra sortens människor är den "politiskt korrekta eliten". Där återfinns bland andra Mona Sahlin, Claes Borgström, "höghästade kvällstidningskrönikörer", konstnärer och akademiker.
Hägglund avskyr denna "elit". Avskyr. Han hävdar att eliten hånar och förföljer "vanligt folk", önskar hjärntvätta dem och detaljstyra deras liv.
Trots sin upprördhet är han emellertid påtagligt vag när han ska förklara vad det är för hemskheter "eliten" vill tvinga på de vanliga. Han beskriver "ett formidabelt minfält av ideologiska teorier, där konstruktioner, kategorier och förtryckarstrukturer ligger om vartannat".
Okej. Konstruktioner. Kategorier. Förtryckarstrukturer. Vad handlar nu detta om? Jo, det är ju begrepp som används när man grunnar över följande saker: Hur beter sig en riktig man? Vad är en typisk kvinna? Varför säger vi att han är "intensiv" men hon "aggressiv"? Kan pappor älska sina barn lika ömt som mammor? Vad är "normal kärlek"? Hur är "en riktig svensk"? Varför har människor som heter Ahmed svårt att få jobb?
Kort sagt, dessa begrepp har människor ofta användning av när de grunnar över och försöker förstå sin historia och sin nutid, när de försöker skilja fakta från fördomar, när de försöker rannsaka sin världsbild och sin självupptagenhet - när de försöker nå medkänsla och tolerans!. Det vänder sig Göran Hägglund emot. Undran och tolerans.
KD-ledaren hävdar att "sunt förnuft" räcker för vanligt folk. Som om sunt förnuft bara - finns där, byggt på ingenting. Men 1862 var slaveri sunt förnuft i Alabama. Slavar och slavägare kunde sitta vid samma köksbord och vara trevliga mot varandra.
Detta tycks duga för Hägglund: Ett köksbord. Unisont accepterande av rådande värderingar och samhällsordning. En hyfsad samtalston.
Tur att han inte riskerar att störas av Jesus eller Martin Luther vid sitt köksbord. Snacka om jobbiga typer!
Det finns annat som är häpnadsväckande med Hägglunds moral majority-artikel. Exempelvis påskinandet av att det finns en elit som är helt skild från vanligt folk. I själva verket har faktiskt alla utom de hemlösa köksbord, Hägglund. Alla brottas med vardagsproblem. Det är därför det görs filmer och skrivs böcker om Svenssonlivet: det är nästan allas vår verklighet.
Hägglunds "elit" är vanligt folk. Vanligt folk är individer som både är mycket lika och mycket olika varandra. Och alla, alla, har hemliga rum och märkliga tankar.
Och så en sak till: Vakna, Göran, du sitter i regeringen! Du kan inte ge dig på "eliten" ur ett underifrånperspektiv. Du är socialminister, grabben. DU skriver propositioner som blir lagar som bestämmer vad "vanligt folk" ska göra.
Du är en del av eliten, Göran Hägglund. Och du är uppenbarligen villig att spela på vilka vulgärpopulistiska strängar som helst för att behålla din makt.
Synd.
Av Ann-Charlotte Marteus
ann-charlotte.marteus@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan