Eric Erfors: Slå ihop C & FP
"Vi måste tänka nytt", säger Centerledaren och föreslår att staten ska utöka sin bankverksamhet. Något Lars Ohly föreslog i söndags, fast av socialiseringsskäl.
Centern vill via ett "klimatkonto" låna ut billigt till företag med klimatsmarta idéer.
Enligt Olofsson skulle lånelöftet gälla fram till 2012, med hänvisning till EU-kommissionens deadline för den här sortens statliga subventioner.
Olofsson tycker att koldioxidskatten kan finansiera klimatbanken. Jag är skeptisk: poängen är att just alla dessa olika miljöskatter driver fram den marknad för innovationer på miljöområdet som näringsministern efterlyser.
Här i Visby har Maud Olofsson även kommenterat Jan Björklunds Almedalsutspel om lärlingslöner; att det är ett gammalt Centerförslag som även fanns med i partiets valmanifest 2006.
Två liberala partier, samma tanke. Olofsson får väl kontra nästa år och återanvända någon FP-idé.
Bland publiken på grässlänten går centerpartister och bjuder på tablettaskar märkta "Liberalt tugg"; ett slags fruktblandning som ryms i en och samma ask.
Det skulle Sveriges två små liberala partier också kunna göra. Jag tycker att det borde vara dags att fusionera Folkpartiet och Centern, noterar glädjande nog att Magnus Andersson, ordförande i Centerns ungdomsförbund, är inne på samma linje.
De sakpolitiska och ideologiska skillnaderna mellan partierna har krympt dramatiskt efter Maud Olofssons historiska makeover av Centern till ett modernt liberalt alternativ. Mäter man politisk spännvidd är den betydligt större inom den intressekoalition Socialdemokraterna utgör.
Senast frågan om en sammanslagning av Centern och Folkpartiet var uppe för en seriös behandling var vid det så kallade Uppsala möte 1973. Mycket vatten som är ett farligt gift har flutit runt Visby stift sedan dess.
Centerns förtroenderåd hade kallats in, men sade absolut nej. Thorbjörn Fälldin har vittnat om hur oerhört besviken han var över att han missbedömt opinionen i sitt parti; ja han till och med funderade på att avgå. Och då talar vi om ett Centerparti som i 1973 års val fick 25 procent av rösterna.
Lite grovt skulle man kunna säga att i dag finns FP:s väljare i storstäderna och på universitetsorterna, medan Centerns väljarbas fortfarande finns i småkommuner och i glesbygd. Gotland är för övrigt ett av partiets starkaste fästen.
Det är knappast förvånande om Centerns partistrateger i valet nästa år siktar på att knipa röster från miljömedvetna liberala storstadsmänniskor; potentiella FP-väljare med cykelhjälm som klimatkompenserar.
Men när man kommer till Bryssel då fungerar det, då fusionerar man till stor del. I EU samsas centerpartister och folkpartister i samma partigrupp - den liberala gruppen.
Att göra något motsvarande i Sverige är tungt. Partiernas egna organisationsintressen är starka; här finns drösvis med politiker och tjänstemän som är rädda att förlora jobb eller karriärvägar.
En liten tröst för alla de folkpartister som tvekar att ta steget till altaret är att bruden har en fantastisk hemgift. Centern är efter sin tidningsförsäljning ett av världens rikaste partier och handlade det om företagsvärlden så hade FP redan varit utsatt för ett fientligt uppköp.
Men det gäller, som Maud Olofsson säger, att våga tänka nytt.
Fördelarna med att samla Sveriges liberala krafter i ett parti är så uppenbara att det vore politiskt tjänstefel att inte försöka igen. Seriöst.
Av Eric Erfors
eric.erfors@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan