Sökes: sanna antirasister
Vänsteranhängare som vanligtvis nonchalerar antisemitism ser plötsligt rasism mot muslimer överallt. Och borgerligt sinnade eller liberaler gör vice versa: varnar för antisemitism men gäspar åt islamofobi. Uppdelningen visar att positionering - på båda sidor - lockar mer än genuin antirasism.
I onsdags kväll pratade Andreas Malm, författaren till "Hatet mot muslimer", på ett seminarium på Södermalm i Stockholm. Fullt i lokalen, och många åhörare under trettio. Jag var troligtvis den enda ickesocialisten på plats; åtminstone var jag den enda som ställde en kritisk fråga.
"Den binära logiken", upprepade Malm, skapar "vi mot dem". "Vi" utmålas som upplysta och fina, "de" som onda och primitiva. Visst, så fungerar all form av xenofobi.
Samtidigt bygger Malms eget tankesätt på just binära logiker. Västerlänningen anses per automatik vara förtryckare - medan alla som ses som muslimer, inklusive fanatiska islamister, ses som förtryckta offer. Antingen eller, förenklat och verklighetsfrånvänt.
Arrangörerna till seminariet, Söderbokhandeln, skrev i inbjudan att "En tilltagande besatthet vid muslimer präglar sedan en tid tillbaka den europeiska debatten och den utbredda fientligheten utgör ett hot mot det öppna samhället." Helt riktigt. Vanliga muslimer buntas titt som tätt ihop med fundamentalistiska extremister.
Men "hot mot det öppna samhället" är också hoten mot yttrandefriheten. Senare denna månad kommer FN:s islamistiska diktaturer göra sitt yttersta för att under Durban II få igenom ett förbjud av kritik mot islam. Varför hör man sällan svenska socialister försvara yttrandefriheten? I stället riktas udden mot exempelvis Lars Vilks, en konstnär som har all rätt i världen att avsky religion och uttrycka sig därefter.
Att Malm blir sågad är därför inte konstigt. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra var alla Malm-kritiska tyckare, skribenter och recensenter håller hus när islamkritik faktiskt smyger över i överdrivna fördomar om muslimer.
Väck mig den dag borgerliga tidskrifter som exempelvis Neo och Axess lyfter den problematiska islamofobin. Många i den borgerliga sfären verkar knappt ha sett en troende muslim annat än på tv, än mindre lärt känna en.
Islamkritiker som Melanie Phillips eller Ayan Hirsi Ali hyllas ofta okritiskt, även när de uttalar sig direkt intolerant. Så kallade liberaler borde veta bättre än så.
"Människor döms utifrån sitt ursprung, upprepar Malm på seminariet med allvarlig blick. Då frågar jag vad han tycker om att vi med invandrarbakgrund som inte delar hans världsbild gång på gång av vänstertyckare avfärdas som "Husneger" eller "Onkel Tom", och om det alls ses som ett problem inom vänstern. Malms svar blir dessvärre - om än väntat - svajigt.
Han försvarar sig med att han bara säger husneger om en enstaka debattör. Det gör det inte mindre korkat. Lika korkat vore det att kalla vänstertyckare med utländsk bakgrund för "husnegrer" åt det svenska protektionistiska facket eller åt fundamentalistiska islamister.
Att nedsättande kalla folk neger och att utgå från att invandrare - på grund av etnicitet - bör tycka som Malm & Co är inget annat än, just det, rasistiskt. Precis som föraktet mot muslimer, judar, romer och så vidare är det.
Hur svårt ska det vara att vara konsekvent antirasist?
Av Sakine Madon
sakine.madon@expressen.se
