Peter Wennblad: EU:s cyniska jakt på Ana
Jag intervjuade Ana för en tid sedan. Eller rättare sagt - jag skickade frågor till henne via ett ombud, eftersom hon inte vågade träffa mig. Hon var rädd för att jag skulle ange henne för polisen.
Och det kunde jag förstå, eftersom hon enligt den europeiska politikerkåren är ett allvarligt hot mot liv och hälsa på vår kontinent.
Hennes brott: Hon vill att hennes barn ska ha hela och rena kläder och drömmer om att starta en liten tidningsbutik.
Därför tog hon sig, med hjälp av släktingar i Sverige, från Chile till södra Stockholm. Där städar hon villor åt barnfamiljer och pensionärer i Enskede, Älvsjö och Mälarhöjden.
Lönen är kanske inte tillräcklig för att få infödda svenskar att greppa svabben, men tillräcklig för, som Ana uttryckte det, "ett bra liv för mig och mina barn som är kvar i Chile". Och när jag korresponderade med henne hoppades hon snart ha sparat ihop tillräckligt med pengar för att åka hem och starta sin lilla affär.
Men svensk och europeisk migrationspolitik förbjuder fattiga chilenska kvinnor att bestämma vad som är en rimlig lön och ett bra liv.
Drömmar och förhoppningar är inte ett giltigt skäl att lämna sitt hemland.
Åtminstone inte så länge drömmarna inte inbegriper kollektivavtal, tjänstepensionssparande och grupplivförsäkring.
I veckan som gick antog Europaparlamentet (ytterligare) en resolution som uppmanar EU:s medlemsländer att bekämpa Ana och hennes miljontals likar som befinner sig "olagligt" på europeisk jord.
Fast riktigt så rakt uttrycker sig förstås inte parlamentarikerna, eftersom det inte är riktigt politiskt korrekt att peka ut fattiga chilenska bondkvinnor som banditer.
I stället vill EU-topparna skicka polisen på dem som betalar kvinnornas lön.
För att "avskräcka skrupellösa arbetsgivare" vill parlamentet att samtliga medlemsländer ska tvinga alla som anställer en person med medborgarskap i ett land utanför EU att anmäla detta till myndigheterna.
De som anställer personer utan uppehållstillstånd ska, förutom dryga böter, också fråntas rätten att söka EU-bidrag och att delta i offentliga upphandlingar.
Dessutom ska de tvingas att betala hemresan för sin otillåtna arbetskraft. Och som om det inte räckte ska företag dessutom vara skyldiga att hålla koll på att deras underleverantörer inte har oönskad personal på lönelistan.
Visst finns det papperslösa invandrare som utnyttjas. Men inte fler än att hundratusentals nya människor varje år kämpar sig över muren till den europeiska fästningen för att få del av det liv som de hört talas om via vänner, grannar och släktingar. Och inte sällan är det just redan hitflyttade släktingar som erbjuder de hett eftertraktade jobben.
Konsekvensen av de europeiska politikernas falska välvilja är, förutom att muren blir ännu högre, naturligtvis att de papperslösas arbetsmarknad flyttar ännu längre in i skuggriket.
Och lönerna blir sannolikt ännu lägre, eftersom den som betalar lönen måste försäkra sig mot risken att åka fast. En logik självklar för de flesta tänkande människor. Men inte för politiker.
"Direktivet får inte leda till att tredjelandsmedborgares möjligheter att hitta ett arbete försämras", står det att läsa i ledamöternas beslutsunderlag.
Mot politisk cynism har Europaparlamentet uppenbarligen ännu inte antagit några resolutioner.
Av Peter Wennblad
kulturen@expressen.se
