090117: Desperata KD

Vad gör en desperat partiledare för Kristdemokraterna?
Raggar upp en gammal partiledare.
Alf Svensson har tidigare sagt bestämt nej till att kandidera till Europaparlamentet. Men partiledningen har alltså lyckats övertala honom och fått en given röstmagnet.
Den värdekonservative Lennart Sacrédeus fick flest förstaplatser av alla i KD:s partival, men petas ändå från den 55 personer långa valsedeln.
KD-topparnas aversion mot Sacrédeus är uppenbarligen oerhörd. Varför inte vända andra kinden till?
Med Alf Svensson på listan hade Sacrédeus chanser att bli inkryssad ändå varit minimala. Väljarna kommer att kryssa Alf.
Sacrédeus är ett offer för den trista strävan efter konformism i mellanmjölkens land, för den svenska politikens riskminimering och för partiernas elitstyre. Och konflikterna mellan partietablissemangen och medlemmarna blir tydliga när det nu stuvas om på listorna efter medlemsomröstningarna.

Anna Maria Corazza Bildt kom trea i det moderata provvalet, men flyttades ner till plats åtta. Tidigare så kvoteringsfientliga moderater ägnar sig nu åt geografisk kvotering: det skulle bli för många stockholmare i topp, säger man.
Men huvudskälet måste vara att den moderata partitoppen anser att Corazza Bildt är ett alldeles för svagt och oprövat kort.
När Centern höll sitt provval kom den envise EU-kritikern och före detta EU-parlamentarikern Hans Lindqvist på fjärde plats i medlemsomröstningen. Trots att valsedeln är 45 namn lång fick inte Lindqvist någon plats. Officiellt hette det att Lindqvist var "för gammal" och att Centern vill satsa på nya namn.
Den verkliga förklaringen är att Centern numera är ett betydligt EU-positivare parti än den EU-politik Lindqvist står för.
Sveriges största - och toppstyrda - parti Socialdemokraterna bryr sig inte ens om att fråga sina medlemmar i något "primärval". Här var det i praktiken Mona Sahlin som bestämde att Marita Ulvskog ska skickas till Bryssel, medan nuvarande EU-parlamentarikern Inger Segelström kickades. Trots att hon ville fortsätta i EU-parlamentet.

Svenska partier är i allmänhet väldigt rädda för att ge sina medlemmar direkt inflytande över namnen och placeringarna på valsedeln. Borgerliga partier förtjänar hårdare kritik då de inte lever upp till vad man lär: mer av personval.
Miljöpartiet däremot, är ett partidemokratiskt föredöme. Partiets interna medlemsomröstning är bindande, så oavsett vad språkrören har för åsikter om EU-kandidaterna så är det medlemmarnas röst som gäller när partiets primärval avgörs i februari.
Partierna beklagar sig ständigt över medlemsflykt och bristande intresse för partipolitiskt arbete. Men tänk i stället hur attraktivt medlemserbjudandet skulle kunna vara: Gå med i vårt parti och du får välja vem som ska stå på valsedeln och vem som ska vara din partiledare.

Av Ledarredaktionen
ledare@expressen.se