Bidragspirat i sikte
Registrera ett partinamn på nätet, exempelvis "bidragspiraterna.nu", och erbjud ett fritt medlemskap i partiet.
Sedan är det bara att luta sig bakåt i ordförandefåtöljen, smutta på joltcolan och vänta på att bidragsmiljonerna ska trilla in på kontot.
Piratpartiets ungdomsförbund, Ung Pirat är numera Sveriges tredje största politiska ungdomsförbund. Det kunde den utmärkta tidningen Riksdag & Departement avslöja nyligen.
Ung Pirat är uppe i drygt 3000 medlemmar. Och nu väntar statliga miljonbidrag. Jämför bara med kristdemokraternas ungdomsförbund som med 3800 medlemmar (år 2006) i år får drygt 2,3 miljoner kronor i bidrag från statens ungdomsstyrelse.
Nu kan man ifrågasätta varför just Piratpartiet, med sin åldersstruktur, anser sig behöva just ett ungdomsförbund. Är det möjligen nedladdning av bidrag som lockar?
Ung Pirats affärsidé är i så fall lysande. Medlemsskapet är gratis och det är bara se till att så många som möjligt fyller i formuläret på partiets hemsida så stärks de framtida bidragsintäkterna.
Något sådant skulle väl aldrig de mer etablerade ungdomsförbunden syssla med? Plocka staten på pengar med hjälp av gratismedlemmar?
Jodå. Lätta bara lite på värdegrunden.
Medlemsavgifterna i kristdemokraternas ungdomsförbund ligger på mellan 0 och 50 kronor. Ett gratis medlemskap hör till det vanligaste.
Här inträffar något sensationellt; en bidragsjagande ungdomspolitiker säger nämligen som det är. Simon Westerberg, förbundssekreterare i kdu, förtjänar cred.
"Man tjänar mer på att få folk att skriva under en lapp än att få dem att betala in en medlemsavgift. Folk anpassar ju sin strategi efter hur systemen fungerar."
Ja, så säger Simon till Riksdag & Departement.
Leva som man lär är inte lätt. "Alla problem kan inte lösas bara genom mer pengar" förkunnar kdu i sin kampanj mot mer offentligfinansierade lösningar.
Men borde inte kdu kunna enas om att ett medlemskap åtminstone borde vara värt vad en meny på McDonalds kostar?
Centerns ungdomsförbund når i alla fall McDonalds-målet med en avgift på 60 kronor. Det är kanske just därför det, ska vi säga katastrofala? nu inträffat att antalet medlemmar rasat under den kritiska bidragsgränsen på 1000 personer. Men cuf räknar ändå kallt med att få ett "särskilt bidrag" beviljat från ungdomsstyrelsen.
Cuf har säkert total bidragskoll. Konsulthjälp finns annars hos förre cuf-höjdaren Annie Johansson som sitter med i ungdomsstyrelsens så kallade insynsråd.
Men har aldrig den självklara tanken slagit cuf om att enbart förekomsten av ett offentligt bidrag - "särskilt" eller ej - inte innebär att man är tvungen att söka?
Man kan faktiskt avstå. Man kan faktiskt vända sig till Maud & moderpartiet. Centern är efter sina tidningsaffärer ett av världens rikaste partier och var åtminstone före finanskrisen god för sisådär 1,8 miljarder kronor.
På statlig bidragsnivå behöver ungdomsförbunden sina medlemmar. Men när det gäller den kommunala miljonsponsringen har alltfler kommuner - på grund av alla skandaler med uppblåsta medlemssiffror - gått över till en annan stödform. Bidragen betalas i stället ut efter hur många platser moderpartiet har i fullmäktige. Och därmed har ungdomsförbunden, om möjligt, blivit ännu mindre beroende av medlemmar och deras avgifter.
Det är en egenskap de delar med moderpartierna. Jag läser en granskning om det kommunala partistödet, beställd av riksdagen.
I den framgår det att 84 procent av de lokala partiorganisationernas intäkter 2007 bestod av skattepengar. 84 procent.
Jag välkomnar människors politiska engagemang, men inte partiernas allt större bidragsberoende. Får vi då någonsin höra Reinfeldt bekymrat tala om partiernas utanförskap? Skulle inte tro det.
Av Eric Erfors
eric.erfors@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan