Den onda vägens politik
Politikerna körde över folkviljan. Och folket ger dem rätt i efterhand. För två och ett halvt år sedan var sju av tio invånare i Stockholms län negativa till trängselavgifter. I dag är det tvärtom: sex av tio är positiva. Och en av tre tycker att trängselavgifterna bör höjas, enligt en Sifoundersökning som presenterades av SvD i lördags.
Stockholm folkomröstade om vägtullarna på valdagen 2006. Stockholms kommun sade ja - knappt. 14 kranskommuner sade blankt nej.
Moderaterna, kristdemokraterna och folkpartiet hade före valet krävt att kranskommunernas röster skulle räknas in - man fiskade efter ett nej. Men efter valvinsten beslutade alliansvännerna som bekant att göra trängselförsöket permanent.
Och numera är vägtullarna alltså en succé bland väljarna. Ett uppenbart skäl till omsvängningen är att människor tycker att det är trevligt att sitta i kortare köer än förr och att kunna vandra runt i ett mindre rossligt Stockholm.
Ett annat skäl är naturligtvis att klimatmedvetandet har ökat med stormsteg. 2007 var året då folk började fatta på allvar, tack vare märkliga väderfenomen, FN:s klimatpanels larmrapporter och Al Gore.
Ett ytterligare skäl till att NEJ! nu har blivit JA! är att människor är ganska konservativa till naturen. Kan man välja mellan att rösta ja eller nej till en stor förändring tenderar en majoritet att rösta nej. Det är inte minst lättare för kampanjgeneraler och lobbygrupper att mobilisera arga nejsägare än mer ljumma "tja, varför inte?"-sägare.
Ett bevis för den tesen är Schweiz, folkomröstningarnas högborg på jorden, som inte fick kvinnlig rösträtt förrän 1971.
Politiker har alltså två saker att hålla i huvudet:
1. Det är en del av jobbet att gå före. Och vad gäller klimatpolitiken ber medborgarna faktiskt om att politikerna ska ta initiativet. Det är helt enkelt för komplicerat att vara sin egen miljövänliga motor i vardagen, ta in forsen av ny information och prioritera rätt.
2. Klimatmedvetandet kommer fortsätta att öka med stormsteg.
Mot den bakgrunden finns det ett vägval som framstår som helt självklart för våra politiker: lägg ner planerna på "Förbifart Stockholm".
Idén att man kan få bukt med trafikstockningar genom att bygga fler vägar är och har alltid varit befängd. Det enda som händer är att man bygger ut staden. När vägen har byggts poppar nämligen snart nya bostäder och företag upp vid dikesrenarna: mer folk strömmar till, liksom fler bilar.
Ett typiskt exempel är motorvägen M25 som byggdes runt London i slutet av 80-talet. Den ledde i slutändan till att London blev större, glesare, bilrikare - och lika fullt med bilköer som någonsin.
Miljöpartiet var ingenjörerna bakom trängselavgifterna. De gjorde rätt. Nu kampanjar de mot "Förbifart Stockholm". De gör rätt igen.
Och skulle projektet börja omsättas i verkligheten kommer det, allteftersom vi lär oss mer om klimatets sårbarhet, te sig knasigare och knasigare för varje meter väg som smetas ut runt huvudstaden. Något för dagens politiska beslutsfattare att noggrant betänka.
Av Ledarredaktionen
ledare@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan