Lars Ohlys le-ninism

På självaste nationaldagen samlas vänsterpartiet till kongress i Norrköping. Det kan tyckas vara en motsägelse att de gamla kommunisterna stämmer upp i Internationalen på samma dag som svenskarna förväntas fira en av Europas äldsta, och minst omstridda, nationalstater. Men det passar på något vis rätt bra.
Vänsterpartiet förmedlar nämligen precis samma känsla som nationaldagen. Ett nytt, lite obekvämt format för en samling ganska mossiga värderingar.
"Förändring" är ordet partiledningen vill ska eka genom kongressalen för att sedan kablas ut till en allmänhet som envist vägrar rösta rätt.
Och visst har vänsterpartiet förändrats de senaste åren. Lars Ohly, hårt trängd efter Janne Josefssons brutala uppgörelse med kommunismens spöke i Moskvas svenska satellitparti, använde desperationen till att pröva ett för renläriga vänsterpartister mycket oväntat grepp.
En lobbyist och PR-konsult anlitades. Inte vilken som helst förvisso, utan ungdomsförbundets gamla stjärna Jenny Lindahl Persson, som under några år varit en avfälling i kapitalets tjänst, en lobbyist på skrupellösa PR-byrån Hill and Knowlton.
Nu ställde partiledningen om organisationen till att bli mer aktivistisk, gå ut och knacka dörr, lyssna på folk, närma sig LO genom att okritiskt stödja och inte "recensera" fackföreningsrörelsen. Den breda vänsterns paradgren, helt enkelt: mobilisering. Men den här gången gav det ingen effekt. Vänsterpartiet dras fortfarande med usla opinionssiffror.

Till skillnad från samtliga andra partier i riksdagen har vänsterpartiet också vägrat röra sig en millimeter på den politiska kartan. Miljöpartiet, som konkurrerar om samma väljare i skiktet progressiva kvinnliga akademiker med kulturellt kapital och socialt patos, har däremot svängt i EU-frågan, övergivit medborgarlönen och är inte bara tydligt regeringsfähiga utan utstrålar också en modernitet fjärran från den skäggige skogsmullen som vill avveckla civilisationen.
Vänsterpartiet tror fortfarande att full sysselsättning handlar om sex timmars arbetsdag och rätten till heltid snarare än ekonomisk tillväxt. Internationalismen handlar om att lämna EU. Den offentliga sektorns expansion är oproblematisk och vänsterpartiet vägrar förhandla om en gemensam regeringspolitik med s och mp före valet. Fidel Castros kommunistiska paradis gillas högt upp i partistyrelsen.
Med den interna oppositionen har man gjort processen kort. Alla som har velat förnya partiets politik har skrämts till tystnad eller frysts ut.
"Förändring" betyder för Lars Ohly att han ska le mer på bild. Det har han lärt sig av PR-konsult Lindahl Persson. Ohlys le-ninism betyder numera betongsocialism med ett leende på läpparna.

Av Ledarredaktionen
ledare@expressen.se