Det spektakulära värdetransportrånet har satt fokus på en rad vanliga, svenska samhällsföreteelser: en utbredd godtrogenhet, flykt från ansvar, krångliga bygglovsprocesser och en Kling och Klang-mentalitet inom polisväsendet.
Men samtidigt måste man inse att en kriminalpolitisk nollvision beträffande grov organiserad brottslighet skulle vara lika verklighetsfrämmande som den trafikpolitiska. Avancerade rån kommer att genomföras även i framtiden. Vad man däremot måste sikta på är maximal riskminimering. Men denna önskan - och metoderna - måste vägas mot andra intressen.
Justitieminister Beatrice Ask beklagar att värdedepåer ännu inte kan klassas som skyddsobjektet - vilket är bekvämt för henne att säga då denna fråga råkar ligga på försvarsminister Sten Tolgfors bord.
Och Tolgfors lagstiftningskvarnar mal långsamt. I maj 2008 kom utredningen, men först till våren 2010 (!) väntas ett lagförslag. Vari består egentligen det lagtekniskt komplicerade? Red ut det åt oss, Tolgfors!
Självklart måste värdedepåer likt den i Västberga kunna klassas som skyddsobjekt och därmed höja säkerhetsribban medelst beväpnade vakter.
Företrädare för säkerhetsbranschen säger tvärsäkert att Västbergarånarna förmodligen hade avstått då, av rena överlevnadsskäl.
Om detta kan vi naturligtvis ingenting veta. Det är en önskedröm i klass med polisens kaxiga uttalanden om att rånarna minsann kommer att gripas.
Så visar sig andra säkerhetsbrister: företaget G4S hade inte ens besvärat sig med att begära en sekretessbeläggning av de ytterst detaljerade ritningarna över fastigheten. Vem som helst har alltså kunnat kliva in på stadsbyggnadskontoret och plocka ut en riktig skattkarta.
Även om fastigheten hade varit klassad som ett skyddsobjekt hade företaget kanske resonerat som polisen gör om sitt obevakade tältläger för helikoptrar på Värmdö, att "det kostar" att ha en ordentligt bevakning.
Det är förstås inte säkert att rånarna hade stoppats och/eller gripits om polisen hade kunnat använda sig av de tältande helikoptrarna. Men det är en skandal att de ansvariga inom polisen har tagit så lätt på säkerheten kring farkosterna i Stockholm, inte minst i skenet av attacken mot helikoptrarna i Göteborg 2007.
Och hur är det då i Malmö? Jo, i denna brottslighetsdrabbade storstadsregion finns inte en enda polishelikopter! Kling & Klang-mentaliteten firar nya triumfer. Det enda vi kan vara säkra på är väl att inget ansvar kommer att utkrävas för felaktiga prioriteringar av polischefer högt uppe i det blå.
Men rikspolischef Bengt Svensson är skyldig oss en utförlig förklaring. Dessutom bör riksrevisionen inleda en granskning.
