Alltsedan det glada 80-talet har Moderaterna varit populära bland de unga. Men de senaste åren har partiet fått en mer gråhårig profil.
Samtidigt som Moderaterna lockar allt fler pensionärer - en grupp som till stor del har varit solitt socialdemokratisk - är partiet i ungdomarnas ögon på väg att bli lika ute som Isabella Löwengrip. Foto: Christian Örnbergcd-skivan. Det hjälper inte att den populära modebloggaren "Blondinbella", Isabella Löwengrip, är medlem i Muf. Utvecklingen grämer förstås Schlingmann & Co, så här ett år före ett riksdagsval med rekordmånga förstagångsväljare.

I samband med Moderaternas partistämma, som inleds i morgon, har partiet lanserat en ungdomsstrategi. Fredrik Reinfeldt talar om de unga som en "obearbetad opinion".
Nu ska den bearbetas genom att sju moderater av varierande ungdom (28- 39 år gamla) ska "formulera en långsiktig politik" på lika många områden. Initiativet må vara lovvärt. Men frågan är om det kommer att imponera särskilt mycket mer på ungdomarna än vad filmen "G" gjorde på sin tid.
Mycket tyder på att satsningen handlar mer om yta än substans.
En fråga där Moderaterna tydligt har kommit på kant med en stark ungdomsopinion gäller nätpolitiken. För att komma tillrätta med den moderatskepsis som exempelvis FRA-lagen och Ipred födde har riksdagsledamoten Henrik von Sydow fått i uppdrag att utforma en ny nätpolitik.
Han utmärkte sig en gång i tiden som en integritetskämpe men är numera framför allt partilojal. Moderaterna skulle vara mer trovärdiga om de i stället gav en annan riksdagsledamot, Karl Sigfrid, jobbet. Sigfrid är betydligt mer kunnig inom området och har konsekvent stått upp mot övervakningssamhället.
Men självständiga politiker som Karl Sigfrid får inga fina uppdrag inom Moderaterna - och det i sig förklarar en del av deras bristande stöd bland de unga.
Dagens ungdomar är inte nödvändigtvis vänster, men de är anti-auktoritära och uppfattar Moderaterna som de välkammades parti. För ett statsbärande parti är auktoritetsstämpeln visserligen ganska ofrånkomlig.

De nya moderaterna vill vara ett parti för alla men de måste inse att man inte kan få allt. Det starka betonandet av gammeldags arbetsmoral har varit väldigt framgångsrikt när det gäller att locka äldre väljare.
Men för unga människor är inte arbete livets mål och mening. M:s omsorg om ungdomarna är inte större än att de med näbbar och klor försvarar en arbetsmarknadsmodell som håller dem ute. De vill ju inte stöta sig med de breda löntagargrupperna. Sådan är politiken. Intressen står mot varandra och man kan inte tillgodose alla. Annat än på låtsas.