Sveriges Radio ska ha heder som oförtrutet rotar vidare i några av Välfärds-Sveriges mörkaste vrår. Det handlar om tvångsvården av ungdomar, missbrukare och psykiskt sjuka - av allt att döma en outsinlig källa för obehagliga avslöjanden.
I går berättade "P3 Nyheter" att uppemot 40 psykiskt sjuka personer varje år tvångsvårdas på rättspsykiatriska kliniker utan att ha begått något brott. Det handlar framförallt om unga, extremt självdestruktiva tjejer. Samhället "skyddar" dem genom att låsa in dem tillsammans med mördare och våldtäktsmän.
En som utsattes för detta var 25-åriga Elin. Hon berättade för P3 om hur hennes självkänsla var så obefintlig att hon tyckte att hon förtjänade sin placering.
Det är vanligt bland tjejer med självskadebeteende att ha ett så starkt självhat att man tycker sig förtjäna övergrepp och allt annat ont som drabbar en. Därför är de oerhört värnlösa.
Men när resurserna tryter tar samhället lätt på deras skyddsbehov. Det säger allt om hur illa det är ställt med den svenska tvångsvården.
Att vårda någon mot dennes vilja är en extrem åtgärd som man måste vara väldigt restriktiv med.

Men i Sverige finns det en tradition av att låsa in människor lättvindigt - utan att det funnits tillbörliga resurser. I grund och botten finns en bristande respekt för de sjuka och avvikande. Det märks i hela processen. Som flera forskare har påpekat så är rättsprövningen av tvångsomhändertaganden ofta oerhört bristfällig. Dessutom har tillsynen av alla former av tvångsvård varit undermålig. Därav de ständiga rapporterna om HVB-hem från helvetet och förbjudna, farliga grepp på psykiatriska kliniker.
Tillsynen har visserligen förbättras något men den enskilde är fortfarande alldeles för maktlös i förhållande till myndigheterna. Särskilt med tanke på hur utsatta och svaga tvångsvårdade människor är måste de ha ett starkt skydd mot maktmissbruk och övergrepp.

I dag är möjligheterna att som enskild få upprättelse de samma vid tvångsvård som vid vanlig vård - det vill säga oerhört små. Om exempelvis en ung psykiskt sjuk kvinna vill ha upprättelse efter att ha tvångsplacerats bland våldtäktsmän kan hon blott anmäla det hela till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Den mesta upprättelsen hon kan få är att den ansvarige yrkesutövaren får en varning.
De som far illa medan de är i samhällets tvångsförvar borde snarare kunna få ett ordentligt skadestånd. Den typen av civilrättsliga processer ingår inte i den svenska rättstraditionen.
Men de allvarliga bristerna inom tvångsvården har stötts och blötts - men kvarstått - i evigheter. Om patienterna får möjlighet att på allvar utkräva ansvar blir det kanske äntligen bättring.