Alla har vi traditioner som i ett modernt liberalt samhälle kan framstå som underliga. Till exempel envisas ju många svenskar med att låta någon hälla vatten på små barns huvuden för att på så sätt göra dem till del av en religiös gemenskap.
Det går säkert att bevisa att det ger de små barnen mentala men för livet. Om man bara försöker.
Men hittills har väl ingen barnpsykiater rasat mot de kristna dopen.
Annat är det med den judiska och muslimska traditionen att låta omskära små pojkar.
I helgen förklarade Gunnar Göthberg, ordförande för svensk barnkirurgisk förening, att omskärelse av pojkar är misshandel: "Det är ett stympande ingrepp utan medicinsk grund. Det är att jämställa med kvinnlig könsstympning", säger han i DN.
Det är en fullständigt verklighetsfrånvänd jämförelse. Visst är manlig omskärelse ett fysiskt ingrepp, men utan några egentliga konsekvenser om det görs på rätt sätt.
Den rimliga jämförelsen är väl snarare med de traditioner som finns i sydeuropeiska länder att ta hål i små flickors öron. Ur ett svenskt perspektiv kan det kanske framstå som en konstig sedvänja, men inte mycket mer än det.
Det stora problemet är snarare att 2 000 av de cirka 3 000 omskärelser som varje år görs i Sverige utförs av personer som varken är läkare eller har fått socialstyrelsens tillstånd.
Därför borde det vara självklart för svenska landsting att erbjuda omskärelse utan medicinsk grund. Bland annat Stockholms läns landsting gör det redan i dag. Men andra stretar emot. Trots rekommendationer från Sveriges Kommuner och Landsting att följa Stockholms exempel har landstingen i Uppsala, Östergötland, Örebro och Gotland bestämt sig för att inte heller i fortsättningen utföra omskärelser.
Hur landstingen kan komma fram till ett sådant beslut är både svårbegripligt och skrämmande. Vad de och Gunnar Göthberg i praktiken säger är att det är bättre att omskärelser sker hemma på köksbordet med potentiellt allvarliga medicinska konsekvenser.
För ingen tror väl att omskärelser skulle upphöra bara för att några etnocentriska kirurger får framföra sina åsikter.
Hur ett liberalt samhälle ska förhålla sig till religiösa traditioner är naturligtvis långt ifrån enkla fråga. Man kan utifrån liberala grundvärderingar komma fram till dramatiskt olika slutsatser i fråga om exempelvis religiösa friskolor, slöjor i kommunala skolor, kristna dop av små barn eller för all del omskärelse av pojkar.
I vissa fall kan det finnas anledning att fundera över hur lagstiftningen ska se ut, som exempelvis med religiösa friskolor. I andra fall måste människor få ha traditioner, som inte skadar någon, i fred.
Precis så är det med omskärelse av pojkar. För judar och muslimer är det en viktig tradition. För oss andra finns det faktiskt ingen anledning att lägga sig i om någon har kvar sin förhud eller inte.
