"Det blir allt tydligare att de rödgröna drar åt vänster och satsar på en lättsinnets populism inför valet nästa år."
Det började bra för de rödgröna i gårkvällens partiledardebatt i Agenda. De kom till studion som ett samspelat regeringsalternativ i stället för den käbblande trio som demonstrerades i tv-rutan förra gången.
De fick dessutom draghjälp av programledarduon Hedenmo/Hübinette som inledde debatten med att ställa regeringen till svars för de största inkomstklyftorna i modern tid. Att klassklyftorna har ökat stadigt alltsedan 1980-talet – det vill säga framför allt under socialdemokratiskt styre – låtsades man inte om. Nu var det Högerregeringen som skulle ställas till svars.
De rödgröna fick debatten dit de ville. Regeringen bombarderades med anklagelser om orättvis politik samtidigt som de själva utlovade höjda bidrag till allt och alla: Pensionärerna ska få sänkt skatt, ersättningsnivåerna i A-kassan ska återställas och taket höjas till 80 procent, kommunerna ska få kraftigt höjda statsbidrag och så vidare.
Inte undra på att vänsterledaren Lars Ohly nickade gillande så fort Mona Sahlin öppnade munnen.
Det blir allt tydligare att de rödgröna drar åt vänster och satsar på en lättsinnets populism inför valet nästa år. Det är en chansning som kan gå hem, dessvärre.
För det första finns det grund för delar av den kritik som vänsterblocket framför. Regeringens sjabblande med A-kasseavgifterna har tveklöst fått många att lämna A-kassorna – och det vid sämsta möjliga tidpunkt. Borg håller dessutom väl hårt i plånboken i förhållande till kommunerna. Skulle det visa sig att många kommuner blir tvungna att höja skatten eller säga upp personal i stor skara kommer det att ge stöd till oppositionens kritik.
För det andra håller den ekonomiska krisen på att lämna sin mest akuta fas. Nu går vi in i nästa skede som handlar om att hantera följderna av krisen i form av massarbetslöshet och minskade skatteintäkter. Då kan vänsterns locktoner om mer bidrag till alla möjligen kännas mer smittande än Anders Borgs hårda bandage.
Det märktes under debatten att Alliansens arbetslinje har svårare att göra sig gällande mot oppositionens bidragslinje i ett läge då det finns få jobb att söka jämfört med situationen för ett år sedan.
Än så länge kommer de rödgröna dessutom undan med att ducka i finansieringsfrågan. I gårdagens debatt värjde sig Mona Sahlin inför alla sådana frågor, men medgav till sist att det nog kan bli högre skatt för alla.
Just skattefrågan kommer att bli oppositionens stora akilleshäl framöver. I takt med att valdagen närmar sig kommer de rödgröna att avkrävas mer konkreta besked. Hur mycket av Alliansens förhatliga skattesänkningar kommer de att vilja behålla? Hur mycket mer i skatt ska ett vårdbiträde tvingas betala?
Till dess är det bara att hoppas att väljarna behåller sitt kyliga lugn och ser igenom oppositionens utgiftspopulism.
