Men från talarstolen beklagade sig ombuden över att det stank förfärligt och den täckbark som skulle pryda scenen fick städas bort under lunchpausen.
Täckbarken visade sig vara otäck bark.
När Centern håller partistämma är det lite av kinesisk folkkongress; hela 521 ombud har samlats här i Örebro. Och Maud Olofsson har byggt upp förväntningarna: "stämmobesluten kan mycket väl bli regeringens efter att Alliansen förhandlat fram ett valmanifest."
Partikongresser handlar i allt högre grad om att bekräfta redan tidigare fattade beslut av partiledningen. Huvudnumret denna gång är förstås Maud Olofssons mycket modiga kärnkraftsbeslut.
Visst finns det enskilda kritiska hörnlundare, men samtidigt en utbredd lättnad inom partiet. Äntligen är denna kvarnsten runt Centerrörelsens hals borta.

Jag sitter på åhörarläktaren och funderar på vad dessa centerpartister egentligen har på nattduksbordet. Många i den Gamla Centern har förstås senaste numret av ATL, Lantbrukets affärstidning och tidningen Land. Medan andra i den Nya troligen läser den nyliberala kultskriften Ayn Rands: "Och världen skälvde".
Nog för att det finns stora kulturella och ideologiska skillnader i andra partier. Men vilket annat svenskt parti uppvisar en sådan spännande spännvidd som Centern?

Ta frågan om Las som debatterats häftigt här på stämman. Maud Olofsson och partistyrelsen vill mjuka upp dagens arbetsrätt med en "mini-las". Stämman instämde, vilket i sig är ett radikalt krav som placerar Centern långt till höger om moderaterna. Men Cuf ville gå ännu längre och helt skrota Las.
Ena stunden är det ett ombud som vill skjuta fler vargar, andra stunden en yngre centerpartist som vill avliva de progressiva skatterna och kräver platt skatt. Det är två helt skilda världar som möts och det är alldeles underbart.
Om vargar har jag ingen åsikt, men i plattskattefrågan vill jag lansera en kompromiss: låt Anders Borg fortsätta att hissa upp brytpunkten för när man ska betala värnskatt.
Men så kommer inte att ske. Alliansen - och Centern - riskerar i stället att tvingas gå till val på höjda skatter. Vårbudgeten spår i år ett budgetunderskott på 186 miljarder kronor och valåret 2010 är det 110 miljarder.
Centerstämman har ändå beslutat om att löneavgiften för egenföretagare ska skrotas, att införa ett skatteavdrag för "framtidskonto", att "på sikt" höja a-kassan, att sänka arbetsgivaravgifterna och minska statens utgifter som andel av BNP.
Nåväl, man glömde faktiskt inte den obligatoriska brasklappen: "alla skattesänkningar ska prövas mot hållbarheten i de offentliga finanserna."

Dessutom har Centern krattat gången för ett framtida ja till euron. EMU ska utredas, dock inte under pågående finanskris framhåller Maud Olofsson, utan under nästa mandatperiod.
Det är förståeligt att partiet - efter ja till ny kärnkraft - inte just nu har energi nog till ytterligare omvälvande kursändringar.
I dag är det Europadagen och Maud Olofsson kommer att hamra in partiets valslogan: "Europas förenta krafter". Jag gillar den, precis som mycket av vad den Nya Centern står för.
Men Maud Olofssons och stämmans önskan om att ge Första till Fjärde AP-fonden rätt att köpa upp svenska företag, och agera riskkapitalist med de statliga pensionsmiljarderna, är fullständigt vansinnig. Och ett ideologiskt haveri.