Moderaterna är Sveriges största parti. Det borgerliga regeringsblocket leder med 5,2 procentenheter över vänsteroppositionen. Välkommen till verkligheten - i nådens overkliga år, 2009.
På de finansiella marknaderna råder iskyla men på den politiska arenan blåser det styv kuling. En enstaka undersökning med så spektakulära drag bör man ta med en nypa salt, men på blott en månad har Demoskops opinionssiffror ändrats radikalt.
I mars ledde oppositionen över Alliansen med nästan tio procentenheter. Nu leder Alliansen med 10,5 procentenheter. Moderaterna är största parti, med en marginal på tio procentenheter; i det läget var S i mars.
Overkligt? För Wanja Lundby-Wedin måste situationen te sig mardrömslik. Mätningen gjordes mellan 25 mars och 2 april, då AMF-skandalen dominerade nyheterna. Som om inte det vore nog, avslöjades det att LO har försökt påverka Aftonbladets journalistik.
Och vem sitter väl i den röda drakens styrelse, om inte styrelseentusiasten Wanja Lundby-Wedin?

Sålunda cementeras bilden av en opålitlig pamp som har tappat kompassen. Och eftersom LO:s ordförande också sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott, smetar det av sig ordentligt på SAP. Det är inte så bra att synas ha förlorat sin kompass och sin pålitlighet när Sveriges ekonomi befinner sig i "fritt fall".
Om socialdemokratin hade varit i en framgångsfas hade inte Lundby-Wedins förehavanden behövt betyda så mycket. Men S är i kris. Tiden som statsbärande parti med suveränt problemformuleringsprivilegium tycks vara över. S måste samarbeta med andra partier, ompröva sin politik och har en ledare i Mona Sahlin som i rask takt har förlorat väljarnas förtroende.
För Moderaterna går det strålande. Större har man inte varit sedan juli 2005.
Revanschen är total - ändå kan man ana att de uppdragna mungiporna darrar lite på Per Schlingmann & Co. Ty vore det val i dag skulle läget vara prekärt: Kristdemokraterna - ut ur riksdagen! Centern - ut ur riksdagen!! Sverigedemokraterna - vågmästare!!!

Alliansens opinionsövertag är inte värt ett vitten om halva fyrklövern ryker. Moderaternas kannibalism är ett problem som måste lösas.
Siffrorna är förmodligen svullna av människors akuta missnöje med Lundby-Wedin. Men tiden går; medborgarnas oro kommer att hitta andra måltavlor. Regeringens jobbpolitik, till exempel. Hittills har folk varit nöjda med Alliansens sätt att sköta "svenska symptom på en global kris". Men ju längre tiden går och ju värre det blir, desto effektivare kan S trumma in att regeringen förvärrar krisen genom hemvävd passivitet.
Alliansens framgångar bygger delvis på oppositionens problem. Men om regeringen inte har mer att säga än "sitt still i båten" alltmedan stormen tilltar, kan scenen ändras radikalt.
Igen.