I år väntas det statliga budgetunderskottet bli hela 135 miljarder kronor, och nästa år - det stora bröllopsåret - blir underskottet 65 miljarder. Allt enligt riksgäldens senaste och dystra prognos.
Anders Borg måste hålla stenhårt i plånboken. Därför blir symbolvärdet extra starkt när hovet kommer att be skattebetalarna om ett - ännu okänt - antal miljoner till bröllopsnotan för Victoria & Daniel.
I veckan skrev hovet i sitt budgetunderlag till Anders Borg: "Planeringen för bröllopet har påbörjats liksom uppbyggnaden av eget hushåll. Vilka anspråk det kommer att ställa på personella och ekonomiska resurser kan för närvarande inte överblickas."
Årets apanage från skattebetalarna uppgår till 58 miljoner och inom en sådan nivå ryms naturligtvis inte de tiotals miljoner bröllopet kommer att kosta. I relation till en statsbudget runt tusen miljarder kronor handlar notan om rena kaffepengar.
Frågan gäller i stället finansieringsprincipen.

Borde inte kungafamiljen kunna betala sina egna bröllop? Ska skattebetalarna även stå för Madeleines och Carl Philips bröllop i någon framtid? Och i så fall: varför är bara bröllop en extraordinär budgetpost? Ibland fyller ju någon i kungafamiljen jämnt och firar lite extra.
Mindre bemedlade familjer brukar ha privatekonomisk framförhållning och spara i åratal för sina barns bröllop. Utan att begära någon extra återbäring på skatten.
Det enda rimliga svaret borde vara att kungafamiljen själv får ansvara för finansieringen av sina olika bröllop. Skattebetalarna kommer ändå att få bidra i och med alla extra säkerhetspådrag.
Kungen är god för några hundra miljoner kronor och skulle kunna avyttra aktier eller sälja annat kapital. Därutöver finns det ett antal andra möjliga finansieringsalternativ. Varför inte låta näringslivet vara med och sponsra bröllopet?
Tänk pengar. Tänk alla de oräkneliga svenska företag som kungen på sina resor världen runt hjälpt till med att skaffa lukrativa kontrakt.
Fråga också de drygt 130 företag som i dag säljer sina varor och tjänster med kvalitetsstämpeln "Kunglig Hovleverantör".
Just dessa företag borde känna en speciell tacksamhetsskuld. De behöver nämligen inte betala en endaste krona för att "adlas" till hovleverantör av kungen.

Men företagen tjänar förstås pengar på att förstärka varumärket med hovleverantörsemblemet. Och de kommer att tjäna ännu mer på exporten när Victoria & Daniel nu ökar omvärldens intresse för det svenska kungahuset.
Ikea borde därför kunna bidra med både pengar och möbler för bröllopsparets "eget hushåll". Liksom Hästens sängar och Engmo dun.
Grand Hôtel kan sponsra gästernas boende. Carlsberg, liksom Spendrups, kan bidra med drycker. Freys hyrverk kan hjälpa till med transporter, ja, listan kan göras jättelång.
Hovet borde alltså jaga sponsorer i stället för skattepengar. Om kungen inte vill finansiera hela kalaset.