Som nybliven riksdagsledamot tjänar Jan Emanuel Johansson 52 900 kronor i månaden. Hans företag gör dessutom miljonvinster i den omstridda behandlingsbranschen. Men mycket vill, som bekant, ha mer. "Robinson-Janne" ville dryga ut kassan lite genom att hyra ut sin lägenhet i Stockholms innerstad - för 10 000 kronor i veckan.
Annonsen på Blocket, som bland annat beskriver takrosetter och stuckaturer, avslutas barskt med att Johansson undanber sig alla samtal från de som inte är tillräckligt bemedlade. Jan Emanuel tillhör ett parti som gärna talar fint och stort om att en bostad minsann inte är någon "handelsvara" utan en "social rättighet".
Det är en idé som ligger långt ifrån verkligheten i svenska städer, där bostadsmarknaden blivit en tuff folksport.
Socialdemokraternas förljugna hållning får besvärliga konsekvenser för det vanliga folk man säger sig vilja skydda.
Planekonomin på hyresområdet - den heliga bruksvärdesprincipen - gör att många medborgare inte får hyra ut sina lägenheter till ett pris som täcker de egna lånekostnaderna. Åtskilliga tar dock lika lätt på hyreslagen som Jan Emanuel. Vissa tar ut rena ockerhyror, precis som han ville göra.
Hyresmarknaden fungerar precis som planekonomier brukar göra. Det vill säga inte alls. Precis som i det gamla östblocket kolliderar den offentliga moralen med den privata. Aldrig blir dubbelmoralen så tydlig som när beslutsfattarna själva bryter mot sin egen ordning. Den typen av hyckleri som Jan Emanuel Johansson uppvisar var en viktig anledning till att socialdemokraterna förlorade valet.
I stället för att förmå medborgarna att leva upp till regler som de själva struntar i borde politikerna överge hyresmonopolet. Det har knappast skapat en jämlik och rättvis bostadsmarknad, snarare det motsatta. Det är framför allt de med svarta pengar och kontakter som har tillgång till fina hyresrätter i en innerstad. Samtidigt får de i ytterområdena betala hyror som ligger över lägenheternas marknadsvärde.
En annan allvarlig konsekvens är att hyresrätterna håller på att försvinna. Människor betalar marknadsmässigt för sitt boende genom att köpa, fast det kanske skulle passat dem bättre att hyra.
Införandet av marknadshyror måste ske försiktigt och långsamt. Ingångna avtal ska förstås gälla.
Det måste också finnas ett starkt konsumentskydd som hindrar sådana som Jan Emanuel Johansson från att bedriva ocker.