Snart får vi en yrkesarmé i Sverige. För försvarspolitikens alla nostalgiker är detta ett rött skynke. Men det är en naturlig och välkommen konsekvens av att värnplikten försvinner.
ÖB Håkan Syrén räknar i sin utredning med att det behövs 4000 personer per år som gör lumpen frivilligt under 10 månader. Sedan ska de flesta kontraktanställas; ett slags försvarets deltidsbrandmän med vanliga jobb som står redo att rycka ut.
På försvarssvenska kallas det "personalförsörjning" och år 2019 ska målet om 28000 personer vid de olika förbanden vara nått. Plus 22000 i hemvärnet.
När värnplikten äntligen ska skrotas borde dock ett pliktmoment behållas och även utvidgas till kvinnor; nämligen mönstringsplikten.
Det är rimligt att försvaret får chansen att kunna välja ut de mest lämpade individerna ur en årskull för att kunna rikta och sockra erbjudandena just till dem.
Personal kostar pengar och då Sten Tolgfors - läs Anders Borg - givit order om att budgeten på 39 miljarder kronor inte får överskridas, måste försvaret spara.
ÖB tvingas efter den hårda kritiken mot den svällande militärbyråkratin på Högkvarteret plocka bort 200 tjänster. Utmärkt.
Men den heta potatisen om vilka förband som måste bort lämnar han mer än gärna över till Sten Tolgfors. Regeringen har dock lovat att inga nedläggningar sker före valet 2010.
Försvarsproposition för åren 2010- 2014 ska komma i mars. Möjligen skjuts den upp ytterligare en gång. Jan Björklunds krav på högre försvarsanslag har inte gjort jobbet lättare.
Tolgfors tröstar sig med att peka på hur splittrade Socialdemokraterna är i frågan om försvarets framtid.
Partiet vill inte ha någon yrkesarmé, men har inget konkret alternativ till hur personalförsörjningen ska lösas.
När det råder kalabalik i den svenska försvarspolitiken, är det ett helt annat tonläge i Finland. Statsminister Matti Vanhanen presenterade för en vecka sedan Finlands försvars- och säkerhetspolitiska deklaration. I den framgår bland annat att "Natos mål, uppgifter och skyldigheter är förenliga med Finlands och Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitiska mål."
I Sverige har oppositionsledaren nyligen sagt i en tv-intervju att om hon fick bestämma så blir det inget Nato-medlemskap under hennes livstid.
Hur ansvarslös får man egentligen bli i opposition, Sahlin?
Det krävs ingen större fantasi för att förutse hur socialdemokraterna snabbt skulle byta fot i Nato-frågan. Exempelvis en dramatisk militär upprustning i Ryssland och uppenbara förberedelser till en invasion av Baltikum.
Vårt gamla invasionsförsvar byggde just på förutsättningen att "någon annan" skulle bistå Sverige. Med vårt nya smalare insatsförsvar är vi förstås ännu mer Nato-beroende. Och regeringen vågar inte ens beställa en Nato-utredning. Det är oförsvarligt.
