I bland annat Stockholm och Västra Götaland har man infört fritt vårdval inom primärvården. Där är det fritt fram att öppna offentligt finansierade vårdcentraler.
Som en följd etablerar sig nu ett antal religiösa grupper som vårdgivare.
Kristdemokraterna applåderar utvecklingen. Övriga regeringspartier borde noggrant tänka sig för innan de lägger fram det nationella vårdvalsförslag som skulle öppna för religiös vård i hela landet.
Vårdvalet bygger på en god tanke om valfrihet. Men ibland är valfriheten bara teoretisk. Detta gäller inte minst för kvinnor i många strikt religiösa miljöer. Patriarker rår över deras liv och håller dem borta från samhället. Många sådana kvinnor lär hamna på religiösa vårdcentraler. I teorin av egen vilja, men i praktiken utan att ha haft något (vård)val.

Hur deras vård kommer att se ut vet man förstås inte. Men det är svårt att se någon annan mening med att öppna religiösa vårdcentraler än att man vill att religionen ska genomsyra behandlingen. I USA är religiös vård vanligt förekommande och på sådana inrättningar har det ofta hänt att läkare vägrat våldtäktsoffer dagen-efter-piller.
I Sverige finns det, till skillnad från i vissa amerikanska delstater, regelverk som hindrar läkare från att låta sina religiösa föreställningar gå ut över kvinnors rätt till vård. Men det blir svårt att se till att reglerna efterföljs. Om personalen och kundkretsen på en religiös vårdcentral tillhör samma slutna skara lär ingen meddela landstinget vad som egentligen försiggår under den fasad som snabbt kommer att sättas upp i händelse av inspektion.

I och med framväxten av religiösa vårdcentraler blir det möjligt för föräldrar att uppfostra sina barn utanför det vanliga samhället. Man har länge kunnat placera barnen i skolor som genomsyras av hemmets religiösa värderingar, men hittills har i alla fall vården varit ett fönster mot omvärlden. I bästa fall har vårdcentraler i samverkan med andra myndigheter kunnat upptäcka hedersförtryck. Nu kan förövarna dra en lättnadens suck. Vårdvalet gör att deras flickor (och pojkar) helt kan hållas utanför samhällets kontroll. För skattebetalarnas pengar.
Frånsett kristdemokraterna talar regeringspartierna inte gärna om den religiösa vården. Mest beklämmande är tystnaden från jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, som annars brukar ha så hög svansföring när det gäller hedersförtryck.
Regeringen är allt för mån om att få igenom vårdval Sverige för att våga tala om denna baksida. Men man måste ta itu med frågan om religiös vård innan förslaget läggs. Allt annat vore ett grundligt svek mot tusentals kvinnor och barn i Sverige.