En miljon svenskar står utanför a-kassan och är oförsäkrade mot plötslig arbetslöshet. För att komma till rätta med det vill socialdemokraterna kraftigt sänka de personliga a-kasseavgifterna. Försäkringen skulle alltså i ännu högre grad finansieras gemensamt men ändå inte omfatta alla som betalar för den. Det är helt fel väg att gå. Socialdemokraterna borde ta intryck av miljöpartiet som i stället vill göra a-kassan lika obligatorisk som alla andra socialförsäkringar. Det skulle, enligt mp, vara något dyrare än de avgiftssänkningar som (s) föreslår. Men i utbyte skulle man få en riktig och solidarisk arbetslöshetsförsäkring. Nu lär knappast socialdemokraterna lyssna på mp:s goda och framsynta argument. Administreringen av a-kassan är ju fackets främsta dragplåster. Det vill man inte ta ifrån dem. Socialdemokraterna sätter fackets makt framför medborgarnas trygghet. Det gör dessvärre regeringen också. Man har insett vikten av att alla är försäkrade, men till skillnad från miljöpartiet besitter man en konflikträdsla gentemot facket som perverterat de förslag som hittills kommit fram.

Ensamutredaren Sören Öman, som snart lämnar sitt slutbetänkande, har förespråkat en obligatorisk modell där de fackliga a-kassorna premieras. Går man inte med i en sådan tvingas man in i en statlig a-kassa och straffas med betydligt högre avgift. Ömans skruvade förslag lär lyckligtvis inte bli verklighet. Men regeringen måste göra något åt den massiva andel människor som saknar arbetslöshetsförsäkring, i många fall till följd av de tidigare a-kasseförändringarna. Man bör införa en helt statlig, obligatorisk a-kassa. I en framtid där allt fler kommer att vara tillfälligt arbetslösa blir dagens märkliga system oförsvarligt. Regeringen borde också ta vara på miljöpartiets idéer om att utforma a-kassan och sjukförsäkringen likadant, så att arbetslösa inte flyter in i den mer gynnsamma sjukförsäkringen.
Alliansen måste helt enkelt våga bry sig mer om människors trygghet än om fackets humör.