I morgon får Fredrik Reinfeldt ta sats med årorna när han, i statsministerämbetets anrika eka, ska ro ut Tysklands förbundskansler Angela Merkel på Harpsundssjön. Merkel är den första utländska regeringschefen att föräras en roddtur i Harpsundsekan på mycket länge. Och den särskilda omsorgen om Frau Merkel är befogad. Hon är ledaren för EU:s största medlemsland och i juli nästa år tar Sverige över ord-förandeklubban i EU. Reinfeldt och Merkel har, med andra ord, en del att prata om.
Medan statsministern tränar armmusklerna inför morgondagens roddtur borde han också slipa argumenten i två viktiga frågor.

Reinfeldt måste prata om Ryssland och om miljön. Två frågor som är mer intimt sammanflätade än vad man vid första anblicken kan förledas att tro.
Först Ryssland.
Här kunde man tänka att Merkel egentligen torde ha en mer träffsäker kompass än någon annan samtida europeisk ledare i det gamla EU. Hon är uppvuxen i DDR, talar flytande ryska och kan sin kremlologi – konsten att uttolka de ryska makthavarnas gåtfulla mentalitet.
Tidigare har man också fått intrycket av att Angela Merkel varit utrustad med den prövade östeuropéns reflexmässiga misstänksamhet mot Ryssland. Och demokratens ryggmärgs-reaktion när en auktoritär stormakt kväser en liten demokratisk granne: avsky.

Men hittills har de tyska reaktionerna på Rysslands övergrepp mot Georgien varit förmildrande och överslätande.Den tyska erfarenheten
talar så tydligt för att det är ett språk som inte fungerar mot översittare i den internationella politiken.Här har Sveriges utrikesminister Carl Bildt däremot varit föredömligt tydlig och skarp i sin kritik mot Ryssland.
Förhoppningsvis kan den lugne Reinfeldt övertyga Merkel om att hon måste bli mer offensiv. Och lyssna mindre på sina socialdemokratiska koalitionskollegor.

Reinfeldt borde påtala för Merkel att hennes företrädare Gerhard Schröders lobbying för Gazprom – den ryska statsledningens instrument för att utöva energiutpressning gentemot Europa – är djupt problematisk.
Hela Europa behöver kunna producera mer energi för att frigöra sig från det ryska gasgreppet. Och samtidigt är utmaningen att utvinna energi utan att sätta klimathotet på steroidkur. Här skulle såväl Angela Merkel som Fredrik Reinfeldt ha mycket att vinna på att tillsammans gå ut och övertyga Europas mest kärn-kraftsskeptiska nationer om att kärnkraften behövs.
Och så kan Reinfeldt, innan han angör bryggan, passa på att banna den tyska förbundskanslern för att hon, när det kniper, låter den tyska industrins intressen gå före klimatets.
Låt roddturen i Harpsundssjön bilda fonden för en svensk-tysk allians för friheten och klimatet.