Nej, det sista säger förstås inte försäkringskassan. Men om man läser om de där långtidssjukskrivna kvinnorna och om deras liv är det svårt att inte se ett sådant synsätt huka precis bakom sjukskrivningsblocket.
Att vara kvinna är att vara sjuk. Jag talar inte om förrförra sekelskiftets hysterikor eller om 1800-talets svimmande veka kvinnoideal.
I Sverige i dag är det kvinnor snarare än män som är sjuka länge, och kvinnor snarare än män som förtidspensioneras. Knappt två tredjedelar av de långtidssjukskrivna är kvinnor, en andel som fortsätter att öka. Detta trots att kvinnor lever längre än män.
Men varför är kvinnor så mycket sjukare än män? Är det sjukdom eller är det dolda hemmafrubidrag? Om det är sjukdom vad kan man göra för att de ska bli friska igen?
Som professor Karin Johannisson påpekat har sjukdom genom historien varit kvinnors sätt att hantera kriser. Män blir våldsamma eller super sig fulla, kvinnor blir sjuka. Detta är den lösning som varit tillgänglig för en kvinna, som rentav uppmuntrats av ett samhälle som sett henne som bräcklig och mindre lämpad för makt och inflytande.
I dag satsas det långt mer på rehabilitering för män än för kvinnor. Kvinnor dras med diffusa diagnoser och får ingen eller liten hjälp från sjukvården utöver den sjukskrivning och sjukdomsetikett som de flesta är ense om snarast låser fast i sjukdom. När man nu äntligen, rätteligen, ifrågasätter sjukskrivningen som framgångsmodell har hundratusentals redan blivit så sjuka av att vara sjukskrivna att de förstås blir utom sig av förtvivlan.

När Monica Renstig och Hélène Sandmark för några år sedan undersökte vad som utmärkte långtidssjukskrivna kvinnor hittade de en sak som var lika i alla samhällsklasser. Kvinnor som levde i ojämställda relationer och hade huvudansvar för hem och barn var mer sjuka. Mycket mer sjuka. Det handlade dock inte bara om det vi kallar dubbelarbete. Kvinnor som levde ojämställt och jobbade deltid var nämligen ännu sjukare. Hélène Sandmark har sett exakt samma sak i en senare studie av kvinnor som jobbar i äldrevården i Haninge. Jämställt hemma, frisk kvinna.
Den som har en fast identitet på arbetsmarknaden, den som huvudsakligen är på jobbet, som inte tar hela föräldraledigheten, som inte tar allt vabbande, som har valt jobb efter eget intresse, hon förblir frisk.
Att som kvinna välja en traditionell kvinnoroll, med fokus i hemmet, är däremot ett recept på värk, utmattning, depression och långtidssjukskrivning. Och det handlar inte i någon särskild utsträckning om fusk. Kvinnorna har verkliga symtom, även om orsaken finns hemma snarare än på jobbet.
Hur ska man komma åt det här med ändrade procentsatser i sjukförsäkringen?
Monica Renstig säger själv att hon tror att en delad föräldraförsäkring skulle göra mer för att få ner sjukskrivningarna bland kvinnor än något annat.

Jag ställer samma fråga till sjukförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson. ”Vi har en gigantisk skuld till alla de här kvinnorna” säger hon. ”Samhället har gjort så att de har slagits ut.” Hon pekar bland annat på nedmonteringen av företagshälsovården och den tidigare regeln om automatisk förtidspensionering efter ett års sjukskrivning. När jag frågar om lösningar talar hon om stora riktade rehabiliteringsstöd till kvinnor med just diffusa diagnoser och nämner skatteavdragen för hushållsnära tjänster och jämställdhetsbonusen i föräldraförsäkringen.
Kanske kan det fungera. Något måste ju göras. Att vara kvinna kan inte vara samma sak som att vara sjuk.