Vad har eleverna i Arvikas och Danderyds skolor gemensamt? Inte så mycket, skulle nog många svara. Men den rika Stockholmsförorten och den värmländska landsbygdskommunen hör båda till de kommuner där eleverna får bäst betyg sett till den summa pengar som varje år satsas på skolan. Det visar statistik som publicerats i Sveriges Kommuner och Landstings tidning, Dagens Samhälle.
Att Danderyd kommer ut i topp kanske inte förvånar. Naturligtvis gynnas kommuner som Danderyd av att eleverna har högutbildade föräldrar. Men bland de kommuner där eleverna presterar bra sett till hur mycket skolan kostar återfinns inte bara välmående förortskommuner. Här finns också kommuner som Arvika, Höganäs och Ängelholm som har helt andra ekonomiska och sociala förutsättningar.
Ett annat exempel är Härjedalens kommun som med stora avstånd och många små skolor borde ha dåliga förutsättningar att hålla nere kostnaderna. Ändå är Härjedalen den kommun som det senaste året sänkt kostnaden per betygspoäng mest. I Dagens Samhälle förklarar skolchefen framgången med att arbetet med elevernas individuella handlingsplaner blivit mer systematiskt, vilket märks i höjda betyg, samtidigt som kostnaderna kunnat sänkas.
Även Danderyd är faktiskt ett bra exempel på hur organisationen påverkar kostnaderna. Kommunens elever har sedan flera år haft de högsta avgångsbetygen i landet. Men samtidigt har skolan kostat betydligt mer än i många andra kommuner. Det som i år har givit Danderyd en
topplacering är att man genom att ge skolorna eget ansvar för ekonomin har lyckats sänka kostnaderna utan att det påverkat elevernas
resultat negativt.
Redovisningen av kommunernas kostnad per betygspoäng är viktig statistik för alla skolpolitiker som är vana att ropa efter mer pengar så snart brister i skolan upptäcks.
Det finns nämligen inga entydiga samband mellan elevernas resultat och hur mycket pengar skolan kostar. Man kan inte heller hitta några självklara samband mellan lärartätheten och kostnaden.
Det viktiga, både för att höja kvaliteten och hålla nere kostnaderna, tycks i stället vara hur man organiserar verksamheten. Det kan, som i Danderyd och många andra kommuner, handla om ge enskilda skolor ökat ansvar för både ekonomi och verksamhet. Men det handlar också om att undvika kostsamma omorganisationer av skolan och stora centrala skolförvaltningar.
Det finns helt enkelt kommuner som har lyckats organisera verksamheten på ett sätt som gör att man får ut mer för varje skattekrona. Så innan man ropar efter mer resurser borde fler skolpolitiker fråga sig om man kanske kan lära av hur framgångsrika kommuner arbetar.
Den där dyra studieresan till Frankrike för skolnämndens politiker kanske inte alls var nödvändig. Det hade räckt att åka till grannkommunen.