Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni har varit ifrågasatt sedan hon tillträdde, och i går skrev hon en märklig sak på Expressens debattsida, apropå regeringens strategi mot ”mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer”:
”HomO- eller bisexuella kvinnor och män, som har utsatts för våld av sin partner, har ofta osynliggjorts då man har stirrat sig blind på teorin om könsmaktsordning. En teori vars utgångspunkt är att endast kvinnor är offer och män förövare.”
Vi har alltså en jämställdhetsminister som använder ett av antifeministernas dummaste argument: kvinnor kan också slå, så ”stirra er inte blinda” på mäns våld mot kvinnor och den påstådda könsmaktsordningen.
Detta samtidigt som mer än 25 000 anmälningar om kvinnomisshandel kommer in till polisen årligen – och lesbiska våldsverkare har ingen dominerande roll i denna statistik, tro’t eller ej.

Huvudarkitekterna bakom regeringens strategi för att bekämpa våld i nära relationer är väl snarast folkhälsominister Maria Larsson och jusititeminister Beatrice Ask – som båda, tack och lov, har visat engagemang för mäns våld mot kvinnor. Och många av förslagen har de lanserat redan tidigare.
Det är inga flashiga förslag; det handlar mycket om att genomlysa, kvalitetssäkra och förbättra befintliga strukturer. Sådant ska dock inte underskattas. Det räcker inte att socialtjänst, sjukvård och polis uppmanas att prioritera mäns våld mot kvinnor (vilket det alltså oftast handlar om). Det måste fungera på marken, också, och det ska Larsson ombesörja.
Beatrice Ask ska bland annat se till att de många undermåliga utredningarna av våld mot kvinnor förbättras, liksom åklagarnas brottsofferkompetens och domstolarnas bemötande. Mycket bra.
Förstärkta anslag till kvinnojourerna är en annan välkommen åtgärd.
Regeringen satsar också en del på våldsmännen. Men det handlar dessbättre inte om ”mansjourer”, utan om kriminalvård och om att lära socialtjänsten hur våldsmän fungerar – för kvinnornas skull.
Regeringen tar också tag i hedersvåldet, liksom i våldet i samkönade relationer, vilket förstås är förträffligt. Kunskapen måste öka, berörda instansers kompetens likaså – samma resa som gjorts och görs vad gäller mäns traditionella våld mot kvinnor måste göras, kort sagt.

Men har Sabuni läst regeringens skrivelse? Apropå hedersvåld står det faktiskt att ”kön, makt, sexualitet och kulturella föreställningar” ligger bakom. Könsmaktsordning, alltså. Missade hon det? Eller finns könsmaktsordningen, men bara utomlands?
Det är bra att Alliansen tar tag i våldet mot kvinnor, men i mångt och mycket bygger man vidare på socialdemokratiska reformer. Alliansen behöver en jämställdhetsminister som kan tänka nytt och oväntat, påtala oupptäckta ojämställdheter och föreslå nya lösningar.
Regeringen behöver en minister som brinner för jämställdheten. Någon annan än Nyamko Sabuni.