Det var mycket déjà vu över debatten mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin i söndagens Agenda. Göran Persson var inte där, men hans retorik lever och har hälsan i den socialdemokratiska föreställningsvärlden.
Huvudnumret var sysselsättningen och det var fascinerande att lyssna på Mona Sahlin. Hon lät exakt som Göran Persson under valrörelsen. När Fredrik Reinfeldt talade om jobben, talade Mona Sahlin om de arbetslösa och sjukskrivna. Åter fick man intrycket, när man lyssnade på s-företrädaren, av att Sverige befolkas av människor som arbetar endast under mycket korta och avvikande perioder i sitt vuxenliv, medan de i normalfallet är arbetslösa och/eller sjukskrivna. Och mot den bakgrunden måste förstås arbetslöshets- och sjukförsäkringarna stå i centrum. Vad man får ut av att arbeta blir ju en bisak, om det är ungefär lika ovanligt som att ha vattusot.
Men Sahlins uppochnedvända perspektiv är förstås - precis som fallet var med Persson - ett symptom på att socialdemokraterna inte har någon jobbpolitik värd namnet. Alliansen snodde initiativet och arbetarrörelsen är fortfarande vilse i pannkakan.
Någon som däremot kan prata jobb på bredden och tvären och troligen i sömnen är Fredrik Reinfeldt. Han är engagerad och påläst och lånar numera färg till sin berättelse från de många resor han har gjort till arbetsplatser och arbetsförmedlingar runtom i Sverige. I går föreföll hans argumentation närmast inbrottssäker - men så hade inbrottstjuven också tummen mitt i handen.
Debattemperaturen sjönk när man kom in på ämnen där socialdemokratins själ inte står på spel. Sahlin försökte inte ens låtsas att hennes parti har något att yvas över vad gäller skolan, exempelvis, eller att partiet har några nya, banbrytande idéer. Och det är förstås den rätta inställningen om man på allvar tänker ompröva sin politik. Här målar man inte in sig i ett hörn, vilket man faktiskt riskerar att göra i jobbfrågan.
För en socialdemokrat var kanske det mest oroande med söndagens duell ändå att Mona Sahlin inte ens glänste i de grenar som enligt konventionell visdom är hennes starka: det jordnära tilltalet, den ödmjuka eftertänksamheten, empatin. Problemet är förstås att Fredrik Reinfeldt kan matcha henne på varje punkt. När han dessutom är mer påläst och övertygad om sin politik än sin motståndare står sig Sahlin fullkomligt slätt.
Duellen var en påminnelse om varför alliansen vann och socialdemokraterna förlorade valet 2006. Den gav dessutom en föraning om att valet 2010 kommer att sluta på samma sätt.
