Svenska folket tycks befinna sig i chock. Budgetchock.
Det vanligaste verbet i svenska språket, efter att finansminister Anders Borg hade lagt sin budget i torsdags, blev plötsligt ”sparka”. ”Regeringen sparkar på de svaga” eller till och med: ”Regeringen sparkar på dem som redan ligger,” sade röst efter röst i debatten.
De som redan ligger, i denna debatt, är inte uteliggarna, inte heroinisterna, inte de glömda psyksjuka, inte fattigpensionärerna. Nej, de som redan ligger är exempelvis den unga kvinna i Aktuellt som har ett deltidsjobb och stämplar upp till heltid. Nu sätter regeringen stopp för det, och kvinnans problem är detta: hon vill inte sluta på sitt deltidsjobb eftersom hon trivs så bra. Det har varit svårt att hitta ett annat deltidsjobb som matchar det hon redan har. Därför har hon stämplat.
Men borde inte denna kvinna se sig om efter ett heltidsjobb, om det är heltidslön hon vill ha? Ligger hon ner och blir sparkad – eller är det bara så, faktiskt, att livet blir lite trassligt för henne under en övergångsperiod därför att en ohållbart generös a-kassebonus – som redan regeringen Persson försökte avskaffa – till slut försvinner?
Ja, det kommer att bli lite tuffare att vara arbetslös. Ja, det kommer att bli lite tuffare att vara sjukskriven. Ingen kommer att ligga i rännstenen, men det blir tuffare. Å andra sidan syftar regeringens politik till att få fram fler jobb, en bättre fungerande arbetsmarknad, en bättre företagshälsovård, rehabilitering och subventionerade jobb till människor i ”utanförskap”.
Själva tanken är att strukturera om ett system som ledde till att 1,5 miljoner människor i arbetsför ålder stod utanför arbetsmarknaden när socialdemokraterna lämnade in.
Strukturella förändringar, det är vad det handlar om. Men knappt en enda journalist har använt det begreppet när budgeten skulle förklaras. Allting har handlat om vem som får vad och vem som fråntas vad. Allting har handlat om bokstavlig fördelningspolitik och känslor, ingenting har handlat om samhällsekonomins funktionssätt och förnuft. Ingenting har handlat om att runt 100 000 svenskar har lämnat utanförskapet och fått jobb det senaste året, och att ännu många fler är på väg.
Och ingenting har heller handlat om att det är rimligt att det ska löna sig mer att jobba än att inte jobba.
Regeringen har förvisso bäddat för attacker á la Nuder genom fastighetsskattedebaclet. Det ser illa ut att ägare till stora hus i attraktiva områden – där borgerliga toppolitiker i regel bor – skrattar hela vägen till banken samtidigt som trygghetssystemen dras åt. Det har varit usel tajming.
Men det hindrar inte att helhetsintrycket är detta: Sveriges ekonomi är i fantastiskt gott skick, jobben växer till i en takt som s-regeringar bara har kunnat drömma om och finansminister Borg har just lagt en budget som är den mest ansvarsfulla och modiga en borgerlig regering någonsin har presterat.
Det är hög tid för sans och balans i debatten.
