I förra veckan rapporterades att Facebook – webbcommunityt på grovt potenta tillväxthormoner – kostar arbetsgivare miljarder för att anställda ägnar arbetstid åt det populära nätverket. Enligt webbsäkerhetsföretaget Surfcontrol är förlusten cirka fyra miljarder dollar om året i Australien.
Ett brittiskt undersökningsföretag, Sophos, kunde snart bekräfta arbetsgivarnas olust. 50 procent svarade i en undersökning att deras arbetsgivare blockerade Facebook.
Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är Facebook tveklöst en god affär. Det har i informationssamhället saknats ett effektivt verktyg för dess grundläggande förutsättning – nätverkande.
Mobilens telefonbok, e-post eller chattverktyget MSN är primitiva i jämförelse. Om människor knyter ett brett nätverk till sig och med teknikens hjälp upprätthåller det sprids kunskap och förtroende; ekonomiska transaktioner underlättas och produktiviteten höjs. Det är ingen slump att Facebook, precis som själva internet, skapades som en kreativ infopool för universitet.

Och det är ingen slump att det växer epidemiskt. I Sverige finns drygt hundratusen användare och 1 000 nya ansluter sig varje dag.
Men också företagsekonomiskt kan Facebook vara lönsamt – och det vore en dålig affär för svenska arbetsgivare att göra som brittiska. Dels är nätverkandet inte bara lönsamt för den enskilde individen utan för hela nätverket – också arbetsgivaren. Företag har nytta av att de anställda har lättillgängliga kontakter och information.

Dels kräver kreativa processer också förströelse. Företagen kan faktiskt lära något av den skamfilade ”nya ekonomin”. I IT-branschen under 90-talet gick det för långt med skojfriska grepp och fredagsöl, men denna ”management by beer”-filosofi skapade lagkänsla. På Facebook är belöningssystemet mer nyktert: chefen kan ge bort virtuell öl. Moderna arbetsgivare implementerar leken i jobbet. Uppmuntrar ett produktivt användande av Facebook med virtuella mötes- och arbetsplatser. Där finns redan grupper för branschfolk och stora företag.

Visst finns fallgropar som arbetsgivare måste se upp med. En sådan arbetsgivare är vi – svenska folket. Vår utrikesminister Carl Bildt har nyligen registrerat ett konto på Facebook. Expressens ledarsida har tidigare kritiserat Bildt för att utrikespolitiken inte bör bedrivas på en blogg. Sen dess har en virtuell Bildt gjort entré flygande vid invigningen av ambassaden i webbvärlden Second Life. Nu påpekar Bildts dotter för honom att han på Facebook angivit att han är intresserad av män.
Det är visserligen bra att vi har en utrikesminister som vill ligga i framkant vad gäller IT. Men pajaskonster – medvetna eller omedvetna – riskerar skada förtroendet för svensk utrikespolitik och kan tolereras lika lite som att anställda i företag slösar bort tiden på patologiskt slösurfande.