”Alla som förstör OS kommer att smulas sönder av statsmaskinen.”
Så ska en polisman ha sagt när människorättsaktivisterna Hu Jia och Zeng Jinyan greps i maj i år. Paret var på väg till en MR-konferens i Genève men stoppades och sattes i husarrest.
Skildringen återges i Amnestyrapporten ”The Olympics countdown” som kom i går.
När Kina fick OS 2008 var många – inklusive denna ledarsida – kritiska. Andra närde förhoppningen att OS skulle bli en demokratiserande kraft.
IOK-ledamoten Gunilla Lindberg intervjuades i Expressen (12/7 2001) och berättade att IOK inte hade ställt några frågor om mänskliga rättigheter till Kina, men att kineserna varit mycket förekommande:
”De visade hela tiden att de är medvetna om att de måste jobba med mänskliga rättigheter (...) Just att de tog upp det själva hade betydelse.”
IOK skulle ”ha ögonen på” Kina, lovade Lindberg, som var full av tillförsikt:
”Jag hoppas att det inte sker några avrättningar längre i Kina 2008 och att det inte förekommer några allvarliga brott mot mänskliga rättigheter. Jag tror också att den politiska utvecklingen kommer att förbättras ganska snart.”
Lindberg, visade det sig, hade samma profetiska gåvor som de science fictionförfattare som trodde att vi skulle ha kolonier på månen 2010. Och med tanke på att Kina avrättade 1700 människor månaderna innan de fick OS, kan man misstänka att IOK lider av någon form av storhetsvansinne.
Det är den vänliga tolkningen.
Det är exakt ett år till OS-invigningen i Peking och Amnestys rapport om det människorättsliga läget i Kina är nedslående läsning.
Amnesty ser tecken på att regimen snarast drar åt repressionens tumskruvar inför Peking-OS – allt i ”harmonins” och ”den sociala stabilitetens” namn.
Man vill helt klart städa bort såväl dissidenter som kriminella och asociala element. Under rubrikerna ”Omskolning genom arbete” och ”Ofrivillig drogrehabilitering” fängslas människor utan rättegång.
Dödsstraff utdöms fortfarande för ett 60-tal olika brott och vittnesmål om tortyr, framtvingade erkännanden och undermåliga rättegångar finns det gott om. Men allt är höjt i dunkel eftersom insynen i det kinesiska rättssystemet är minimal.
Det har dock skett förbättringar, skriver Amnesty. Högsta domstolen har bestämt att rättegångar där dödsstraff är en möjlighet ska hållas öppna och att domar ska offentliggöras.
Men, precis som när det gäller miljölagstiftningen, tycks bestämmelserna lätt förvandlas till papperstigrar, inte minst ute i de korrupta provinserna.
Kan OS föra något gott med sig? Ja – det har redan skett. Utan OS-relaterad goodwilltörst hade Kina knappast röstat för säkerhetsrådets Darfurresolution förra veckan. Och det finns absolut fördelar med att ha utbyte med diktaturer och nackdelar med att frysa dem ute.
Men det finns också risker med att ge just ett OS till en diktatur. Om spelen blir en PR-succé kan omvärldens kritik rentav mattas efter OS.
Moraliskt råder ingen tvekan: OS 2008 borde ha gått till en demokrati, inte till förtryckets Kina.
