Britterna hämtar andan efter helgens nära–döden–upplevelser.
I fredags hittades två bilar parkerade i Londons nattklubbsdistrikt. De var utrustade med bomber av den typ al-Qaida nästan dagligen spränger
civila irakier med.
Chocken hade ännu inte lagt sig då två män i lördags körde in en bil – också den fylld av bensin och propangas – genom portarna på Glasgows flygplats.
Terroristernas mål var uppenbarligen att spränga hundratals oskyldiga människor i luften. Men tack vare kompetenta bombexperter och poliser, ett modigt civilt ingripande på Glasgows flygplats, och ren tur, uteblev blodbadet.
Den brittiska polisen har återigen visat sig föredömligt effektiv genom att snabbt gripa fem misstänkta terrorister.
Attentatsförsöken kommer knappast som någon överraskning. Det är väl känt att Storbritannien lever under ständiga hot från islamistiska våldsverkare. Enligt MI5:s förre chef hålls 1 600 aktiva jihadister under ständig uppsikt. Och över 100 av dem väntar just nu på rättegång för planerade terrorattentat.
En av förklaringarna till Storbritanniens särskilda utsatthet ligger i kopplingen till Pakistan.
Det är al-Qaida-ledarnas säte, och det är också ursprungslandet för många britter.
De tusentals unga britter som varje år besöker landet är drömrekryter för al-Qaida. Eftersom de har brittiska pass, och ofta obefläckade brottsregister, är de perfekta attentatsmän.
De indoktrineras, tränas, och utbildas för att sedan sprida hatpropagandan vidare i Storbritannien. Med både penna och svärd.
Senast i april upptäcktes en brittisk al-Qaida-cell när den planerade att spränga en av Londons största nattklubbar – ”Ministry of Sound”. ”Där finns inga oskyldiga människor” – sa terroristerna i ett buggat samtal – ”med alla slampor som dansar omkring”.
De förklarade också att deras syfte var att upprätta en islamisk stat, ”om den islamiska staten var här skulle inte problemen finnas där”.
Att reducera jihadismen till ett ”motstånd” mot Irakkriget eller ockupationen av Palestina är därför att göra ett stort misstag.
Al-Qaida dödade människor långt innan den första soldaten satte sin fot i Irak, och de skulle knappast sluta göra det om kriget kom till ända.
Al-Qaida använder Irak och Palestina för att legitimera sina sjuka anspråk på samma sätt som Hitler gjorde med Sudetlandet och västra Polen.
Då förleddes många att tro att Hitler skulle bli nöjd och belåten bara han fick sitt rationella anspråk på Sudetlandet tillgodosett.
Vi måste försvara våra liberala demokratier ideologiskt, polisiärt och om det behövs också militärt.
Storbritannien har hittills hanterat den utmaningen med stor framgång.
Det öppna samhället får inte ge vika för frihetens fiender.
