Regeringen smider planer på en andra karensdag i sjukförsäkringen. Förslaget läckte ut i pressen i helgen och sägs vara en del i ett större åtgärdspaket mot sjukskrivningarna som har arbetats fram inom finans- och socialdepartementen.
Det är ett dåligt förslag som finansminister Anders Borg genast borde förpassa till papperskorgen. Skälen är flera:
Till att börja med försöker man bota fel åkomma.
Det är inte korttidsfrånvaron som är det stora bekymret i Sverige, utan långtidssjukskrivningarna. Borg har visserligen rätt i att korttidssjukskrivningarna förr om åren har skjutit i höjden när konjunkturen är glödhet, men med dagens karensdag finns redan en självrisk inbyggd i systemet som avskräcker från överutnyttjande.
Med två karensdagar i början av sjukperioden skulle dessutom tryggheten i försäkringen börja urholkas. För låginkomsttagare skulle en influensa bli en pärs även ekonomiskt och många svenskar skulle välja att gå till jobbet sjuka hellre än att se tusenlapparna rinna i väg.

På vilket sätt gynnar det samhällsekonomin att arbetsplatserna förvandlas till rena dagisplatserna i smittspridning?
En tredje invändning mot förslaget är att det skulle skapa ännu större obalans mellan de olika socialförsäkringssystemen. Det fuskas exempelvis som aldrig förr med vab – föräldrapenningen för vård av sjukt barn. Antalet avslöjade bidragsfuskare har slagit rekord i år och en undersökning från förra året visar att 22,5 procent av all vab-ersättning tas ut på felaktiga grunder.
Den som vabbar slipper nämligen allt vad karensdagar heter och taket ligger på hisnande 120 dagar per år. Moderaterna gjorde en ansats i valrörelsen att skära lite i det extremt generösa vab-systemet, men backade sedan av rädsla för att stöta sig med alla småbarnsföräldrar. Om det är någonstans Borgs extra karensdag skulle göra nytta så är det i vab-systemet.

Det är därför utmärkt att folkpartiet vänder sig emot Borgs planer. Det behövs utan tvekan ytterligare insatser för att driva ner de höga ohälsotalen, och mycket av det som i övrigt ingår i det skisserade åtgärdspaketet verkar utomordentlig rimligt och bra (såsom att tidigt och återkommande pröva arbetsförmågan hos de långtidssjukrivna).
Men att införa en andra karensdag i början av sjukperioden är inte lösningen på problemet.