Detta är något så ovanligt som en ren och skär hyllningsledare. Så håll till godo, det händer inte så ofta.
I morgon förmiddag kommer finansminister Anders Borg att vandra den korta och i år soliga vägen mellan finansdepartementet och riksdagen för att där presentera sin andra budget. Den är en kompromiss mellan fyra partier och ett antal departement och den kommer inte att vara perfekt.
Ekonomkåren har redan kritiserat slopandet av fastighetsskatten och att fler skattesänkningar för lågavlönade dröjer. Oppositionen kommer att rya om de välbeställda villaägare i Danderyd som får mer i fickan medan arbetslösa får mindre.
Anders Borg kan ta ganska lätt på kritiken. Faktum är att han är en ovanligt stark finansminister med ett ovanligt starkt mandat. Särskilt i jämförelse med andra borgerliga finansministrar som lätt blivit offer för flerpartiregeringarnas kohandel. Men också i jämförelse med de socialdemokratiska.
Finansministerns starka ställning beror inte bara på exceptionellt goda ekonomiska tider utan också på ett exceptionellt politiskt ledarskap. Anders Borg är den minister som kanske bäst hållit måttet. Med glasklar pedagogik har han kunnat argumentera för varje del i regeringens politik. Och han har gjort fullkomlig slarvsylta av Per Nuder i riksdagsdebatterna.
Borg är den klippa de nya moderaterna – och därmed Alliansen – står på. Det räcker inte med att de politiska förslagen är av godo – de måste också kunna sättas in i en större berättelse, den berättelse Alliansen vann valet på.
Anders Borg har upprepade gånger visat hur väl han har förstått det. Därför var han något bekymrad över de fördelningspolitiska effekterna av slopandet av förmögenhets- och fastighetsskatterna. Det var otvetydigt orättfärdiga skatter, och det är bra att de slopas.
Men Alliansen gick till val på en politik som utgick från så kallat vanligt folk, låg- och medelinkomsttagarna. Politiken måste givetvis illustrera den inställningen. Skattesänkningar bör främst komma de grupperna till del.
Anders Borg besegrade nationalekonomiskt virtuost de gamla ekonomiskt oansvariga moderaterna. Han tog ner den ekonomiska politiken från abstrakta höjder och gav den en förankring i verkligheten och vetenskapen.
Som finansminister har han fortsatt att på ett effektivt sätt hålla garden uppe. När Urban Bäckström på Svenskt Näringsliv föreslog kraftiga skattesänkningar i stället för överskottsmål var Borg snabbt ute och slog ett slag för sunda statsfinanser.
Alliansen i allmänhet och moderaterna i synnerhet brister i sitt jämställdhetsengagemang. Det var ett betydligt mindre problem när Persson var motståndaren än nu när Mona Sahlin är det. Hon är tydlig i sitt feministiska engagemang och i sin förståelse av könsorättvisorna.
Lyckligtvis är också finansministern det. Han är en av de ytterligt få ministrar som kallar sig feminist. Och det rör sig inte om läpparnas bekännelse. Han har flera gånger förklarat vilket ok könsorättvisorna är, givetvis med solid nationalekonomisk underbyggnad.
Om inte kronisk socialdemokrati åter ska drabba Sverige är det viktigt att Anders Borg får visa vägen.
