En sak måste man medge. Thomas Bodström är i alla fall inte alltid populist, skriver Expressens Isobel Hadley-Kamptz.
Eller förresten. Att fullfölja den tanken blir lite för obehagligt.
För det finns förstås massor med människor i Sverige som tycker att två utkastade egyptier bara bör vara början. Vem vet vilken opinion den förre justitieministern egentligen riktar in sig mot.
Uppenbarligen bryr han sig i alla fall inte om FN:s människorättskommitté, Europarådet, FN:s tortyrkommitté, det svenska konstitutionsutskottet eller JO.
De har nämligen alla sagt, i mer eller mindre klara ordalag, att avvisningen av Ahmed Agiza och Mohammad Alzery till Egypten stred mot både svensk lag och internationella konventioner som Sverige undertecknat.
Till skillnad från den forne stjärnadvokaten Bodström verkar inte Göran Persson längre tycka att det är rimligt att skeppa iväg människor för att torteras. I går förklarade Persson att det visserligen var korrekt att fatta beslutet om avvisning, men att avvisningen aldrig borde ha verkställts.
Då kommer man tillbaka till de där uppgifterna. Mohammad Alzery fick aldrig veta vad han anklagades för, innan han ifördes ögonbindel och blöja och sattes på det där CIA-planet.
Det är också det vanliga när Säpo misstänker asylsökande för terroristkopplingar. Varken de anklagade eller deras advokater får i regel reda på vad de misstänks för. Samma sak gäller palestiniern Hassan Assad som nuvarande regeringen vill avvisa till Jordanien – ett annat land med begränsad respekt för den mänskliga rätten att slippa tortyr.
Det blir förstås svårt att försvara sig om man inte vet mot vad.
2001 gick alltså rikets säkerhet före rättssäkerheten och alla anklagelser förblev topphemliga. Nu står den förre justitieministern i tv och berättar glatt och öppet om de fortfarande hemligstämplade misstankarna om bl a organisering av terrorist-träningsläger i Pakistan.
Som av en händelse har TV4 just den här dagen, efter många års grävande, fått tag på papper från Säpo om vilken organisation det handlar om, Talai al-fath. Bodström menar att misstankarna kvarstår och slår tvärsäkert fast att rätt beslut fattats. Det är visst bara löjligt av den nya regeringen att upphäva avvisningsbeslutet.
Kallsinnigheten är häpnadsväckande. Som om rätten att slippa torteras kan upphävas när politiker känner för det. Som om rättsstaten borde nöja sig med politikers påståenden om misstankar och anklagelser.
Som om själva idén att någon i efterhand kan få rätt mot staten skulle vara ett billigt trick.
Det är omöjligt att bedöma de anklagelser som riktas mot Agiza och Alzery, men det verkar onekligen som om Sverige lurades att skicka iväg personer vars främsta brott var att de var oppositionella mot den egyptiska regeringen. Säpos uppgifter om männen kom direkt från egyptisk säkerhetstjänst.
Inte ens efter tortyr lyckades egyptisk polis ändå få fram tillräckligt för att åtala Alzery, och Agiza dömdes av en rättsligt tveksam militärdomstol. Inte för något konkret brott, utan för att ha tillhört en organisation som den egyptiska regeringen inte gillar.
Nyligen tilldömdes en kanadensisk medborgare 60 miljoner kronor i skadestånd efter att ha skickats till Syrien på oklara terroranklagelser och där utsatts för tortyr. Kanada har sedan dess upphävt sina terrorlagar, som bland annat tillät hemliga bevis och obegränsad fängsling av misstänkta terrorister utan rättegång.
Om Sverige vill kalla sig en rättsstat måste samma sak kunna hända här.
