Bloggen är tveklöst ett vidgande av offentligheten. Den har erbjudit en ändlös mängd personer en röst i debatten.
Den är en sant befriande innovation eftersom den till skillnad från traditionella medier inte kräver ett stort kapital. Vem som helst kan starta och driva en blogg. Vem som helst kan bli en inflytelserik opinionsbildare. Bäst tänkt vinner.
Debatten om utrikesminister Carl Bildts blogg har delvis varit ett försvar för bloggen som sådan. Och, tycks man mena, eftersom bloggen stärker den demokratiska kulturen och pluralismen är det ju bra om också företrädare för den representativa demokratin bloggar.
Det ligger en del i det. För partiaktivister och riksdagsledamöter är bloggen ett enkelt, snabbt och bra redskap för att kommunicera med allmänheten. Men med statsråd och centrala befattningshavare i staten, som Högsta domstolens domare, bör det vara annorlunda.
Ett statsråd är inte vem som helst. Han eller hon representerar staten och är en del av den exekutiva makten. Hans eller hennes ord och omdömen har stor betydelse och en unik kvalitet.
Utrikesminister Carl Bildt har på kort tid visat att han inte inskränker sin blogg till oförargliga tankar om sin vardag. Han tar blixtsnabb ställning i stora och viktiga frågor, fäller omdömen om oppositionen, kommenterar sin egen roll i debatten och mästrar myndigheter.
Ett exempel av den grövre sorten var när han läxade upp försvarsledningen 15 februari. På uppdrag av försvarsdepartementet har försvarets forskningsinstitut, FOI, gjort en analys av de militärstrategiska konsekvenserna av den rysk-tyska gasledningen genom Östersjön. FOI anser att den strategiska kartan i Nordeuropa håller på att ritas om och att gasledningen försämrar Sveriges säkerhetspolitiska läge, en uppfattning som delas av försvarsledningen.
För regeringen Reinfeldt är frågan brännhet och kan mycket väl utvecklas till denna mandatperiods stora utrikesfråga. Riksdagsledamöter i alliansen, främst fp:s Carl Hamilton, anser att Sverige bör säga nej, liksom socialdemokraternas utrikestalesman Urban Ahlin. Och det främst av samma skäl som försvaret anger.
Men för utrikesministern är ärendet redan klart. Han klagar på att han får ägna arbetstid åt att svara på frågor om försvarets oro och ”själv har jag i dessa avseenden inte sett någonting som förändrar grundläggande säkerhets- och försvarspolitiska bedömningar eller ger någon som helst anledning att rita om strategiska kartor. Utmärkt så.”
Problemet är att man inte riktigt vet vem som skriver detta. Är det privatpersonen Carl Bildt? Är det utrikesministern? Är det UD:s åsikt? Eller till och med regeringens? Sanningen är ju att det inte går att skilja på rollerna när ett statsråd använder bloggen på detta sätt. I sak har utrikesministern i det närmaste idiotförklarat försvarsledningen och det hade i normalfall utlöst en allvarlig förtroendekris. Men nu är det ju bara en blogg och då vet man inte vilken dignitet uttalandet har. Just detta är problemet och just därför bör regeringens statsråd vänta med att blogga tills de avgår.