Den inställningen är uppfriskande liberal i dessa tider av kulturkanoner och värdekataloger.
Kan centern vara
ett alternativ för de liberaler som känner viss tvekan inför folkpartiets nyfunna svaghet för moraliserande storsvenskhet?
I går kom centerns valmanifest, som inleds med deklarationen: Vår vision sätter människan framför systemen och förenar liberala värderingar med god miljö, socialt ansvar och personlig integritet.
Centerpartiet är uppenbarligen inte riktigt vant vid att snacka liberalism. För att säga att man förenar liberala värderingar med personlig integritet är lika kaka-på-kaka som att säga att man förenar konservativa värderingar med respekt för traditioner.
Själva kärnan i liberalismen utgörs ju av ett värnande av den personliga integriteten gentemot såväl staten och överheten som mot fördomar och traditionens krav.
Sveriges gamla
bondeförbund har en del stabbiga konservativa rötter. Den har hyllat små gemenskaper, gamla traditioner, svensk hyfs och knätofs.
Men politiken är fylld med paradoxer, och centern kan med visst fog hävda att böndernas kamp underifrån, för decentralisering och egenmakt, mot makthavarna i Stockholm, kan skrivas in i en frihetlig berättelse.
Det råder ingen tvekan om att Maud Olofsson & Co. har använt det traditionella underifrånperspektivet som en hävstång för att ta sig in i den liberala sfären. Att söka efter liberala blinda fläckar i valmanifestet är faktiskt ganska fruktlöst.
Människans frihet står i centrum. Den förutsätter en bra skola - centern vill ha en Vision 100%: ingen ska lämna skolan utan godkända kunskaper!
Friheten förutsätter också egen försörjning. Centern är som bekant egenföretagarnas förkämpar. Och, till skillnad från de tre försiktiga generalerna i m, fp och kd, vågar partiet modigt nog föreslå reformer i arbetsrätten så att unga, invandrare och andra utanförgrupper kan ta sig över trösklarna till arbetsmarknaden.
Du ska antingen vara i jobb eller i utbildning! är centerns ampra besked till den arbetsföra befolkningen.
Andra liberala drag kan bockas av ett efter ett: jämställdhetsiver, krav på hårdare straff för vålds- och sexbrott och högre skadestånd till brottsoffer, EU-federalism, valfrihet inom skola, vård och omsorg, stärkt kommunalt självstyre.
I slutet av manifestet slås
ett slag för den svenska landsbygden och svenskodlad mat. Det påminner om det trista faktum att centern fortfarande är på tok för eftergiven mot frihandelsmotståndarna i jordbruksnäringen.
Centerns historiskt sett svartaste fläck, främlingsfientligheten, har däremot helt blekts bort. Centern var partiet som envist motsatte sig övergångsregler efter EU:s utvidgning österut. Partier fortsätter radikaliteten genom att vara för reglerad arbetskraftsinvandring.
Och manifestets passus om asylpolitiken inleds med orden: Alla som söker asyl i Sverige ska respekteras av det svenska samhället redan när de anländer.
Vi ska respektera dem först. Vi ska inte först och främst slå dem i skallen med svenska akademiens ordlista och Gösta Berlings saga så att de vet hut och respekterar oss.
Den inställningen är uppfriskande liberal i dessa tider av kulturkanoner och värdekataloger.
