Hur mjuk i köttet
får den svenska staten egentligen vara inför utländska påtryckningar? I vintras låg Syrien och Egypten på för att Sverige inte skulle publicera några Muhammedkarikatyrer varpå svenska UD stängde ner en sajt där bilderna fanns. Nu har USA tryckt på för att Sverige ska stoppa nedladdningen av film och musik och genast springer justitiedepartementet i väg och stänger ner nedladdningssajten The Pirate Bay. Samt tar DNA-prov på de misstänkta.
Sverige har dock inte bara problem med sin eftergiftspolitik utan också med den lag som nu används för att komma åt främst ungdomar som hämtar hem upplevelseindustrins produkter gratis från internet. Justitieministern Thomas Bodström har försökt lansera lagen som ett sätt att sätta dit organiserad brottslighet och "personer som tjänar miljoner på brott". Men lagen har i praktiken gjort en hel tonårsgeneration till brottslingar och den är parodisk i sin nakna tjänstvillighet gentemot storbolagens intressen.
Det är möjligt
att vår skötsamme justitieminister aldrig spelade av Trackslistans låtar på kassettband när han var ung, men om han hade gjort det skulle han ha lättare att se vad fildelning och nedladdning på nätet är i dag. Och han hade lättare kunnat se intressekonflikten eftersom han då möjligen hade vetat att samma musikindustri som i dag rasar över fildelning naturligtvis försökte stoppa 70-talets tonåringar att spela av radions musiksändningar. "Home taping is killing music", hävdade man då, och i dag varnar man för fattiga musiker som inte får tjäna sitt leverbröd.
Men det där är lika fel som det var då. Kassettbandet dödade inte musiklivet och framför allt inte musikindustrin. Den nya tekniken gjorde att fler lyssnade på musik, att det var lättare att låna musik av kompisar, att man själv kunde sätta ihop och ta isär låtar och skapa något nytt som kom att heta hiphop och som i dag genererar miljarder till de alltid lika nervösa musikkapitalisterna.
Nedladdningen av musik, film och tv-spel har nu pågått under ett par år. Det går att göra med den nya tekniken, folk gör det och folk kommer att göra det. Sammantaget finns det inga som helst tecken på att upplevelseindustrin har förlorat på detta. Folk köper cd-skivor och tv-spel i butiken trots att man kan ladda ner dem. Och folk ser filmer på bio trots att man kan tanka ner dem hemma.
Nätets gratiskultur,
framför allt för musiklivet, är inget hot utan en möjlighet att sprida sina alster till ännu fler. Svenska smågrupper kan nå publik i USA utan skivbolagens inblandning och japanska alternativa filmare kan få tittare i Norrlands inland.
Affärsmöjligheterna är enorma i den här miljön, men de ser inte likadana ut som förr. Så är det för många verksamheter. Papperstidningen Expressen måste man till exempel köpa i butiken, men samma artiklar finns gratis på webben och kan spridas till vem som helst. Den tekniska utvecklingen har gjort tidningsföretagen starkare och mer lästa än någonsin. Tack och lov har vi ingen justitieminister som hotar våra läsare med fängelse.
