Man får i Sverige smäda och förtala vilken minoritet som helst, bara man hänvisar till en pågående konflikt, enligt JK Lambertz
Bör en i Sverige
på band utgiven uppmaning till muslimer att döda judar, orena, opålitliga, fega bröder till apor och grisar, bedömas enligt lagen om hets mot folkgrupp?
Skulle tro det.
Men det anser inte justitiekansler Göran Lambertz. Därför lade han ner sin undersökning av de ljudband med judehat som sålts i Stockholms moské och som radions Ekoredaktion delvis publicerat.
Lambertz säger i sitt nedläggningsbeslut att det som finns på banden är så hatiskt och otäckt man kan tänka sig, men han ursäktar övervåldet med den pågående konflikten i Mellanöstern. Därav menar han, är hatiska tal mot judar en propagandistisk del.
Detta är ett JK-beslut som går stick i stäv med justitieminister Thomas Bodströms löfte i riksdagen förra året, att de rättsvårdande myndigheterna särskilt skall prioritera hatbrott som just hets mot judar.
Det blir, som tre representanter för svensk judenhet och en för kommittén mot antisemitism i går skrev på Expressens sidan 4, en öppning för allt tänkbart hate speech nu. Särskilt mot judar, men även mot andra etniska grupper som lever i konfliktområden, till exempel palestinier.
Man får i Sverige smäda och förtala vilken minoritet som helst, bara man hänvisar till en pågående konflikt, enligt JK Lambertz. Lagen mot etnisk och religiös hets har han vikt en papperssvala av.
Svisch ut genom fönstret, se hur den singlar ner i snödrivan på Birger Jarls torg.
Ett kompletterande skäl
till att JK lade ner sin undersökning, var att de två banden Ekot citerade inte fanns kvar i moskén. Där fanns en del annat som JK beslagtog och studerade, men de värsta utfallen var borta och radion vägrade lämna ut dem.
Om JK fått dem i sin hand, skriver han, skulle utfallet mycket väl kunnat bli ett åtal. Men han hade ingen möjlighet att komma åt dem.
Det finns i det här fallet något slakt och maktlöst över mannen och hans ämbete, som annars så gärna skapar rubriker.
Justitiekanslern skall å statens vägnar, allas våra vägnar, vaka över tryckfriheten så att den kan brukas fullt ut men inte missbrukas.
Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter påpekade häromåret att anmälningar om hets mot folkgrupp ytterst sällan (1,5 procent av anmälningarna!) leder till åtal - när JK är ansvarig, det vill säga närhelst brottet inte begås på öppen gata.
I svenska domstolar däremot väcks åtal på mer än var femte anmälan. Kommittén påpekar att kriminalisering av hets mot folkgrupp är samhällets främsta vapen mot spridning av hatpropaganda, det värsta missbruket av tryckfriheten.
Att judehatet från
moskén är hatpropaganda förnekar JK på inget vis. Han menar bara att det är hatpropaganda i ett sammanhang som är förståeligt, en plågsam kris. Skyddet mot minoriteter i Sverige får inte upphöra på grund av konflikter i andra länder. Antisemitisk hatpropaganda är lika oacceptabel på arabiska som den är på svenska eller tyska.
Så smiter JK undan med rättvisan hopskrynklad i rockfickan. Ett åtal var just det som behövdes. Det skulle vara besvärligt, men det skulle dra en svensk linje.
Nu har vi ingen linje alls. Vi har bara undanflykter.
.
