På väg upp mot Lydiagården pekar Yvonne Roskvist på platser hon besökt.
– I det där röda huset bodde jag en gång. Men det var länge sen.
– Där är sparbanksträdet. Det är inte det riktiga, men jag tänker alltid på det när jag åker förbi det.
Hon är född och uppvuxen i Malmö, men känner hela Skåne. Under hela sitt yrkesverksamma liv har hon kört på de här vägarna. Ibland som taxichaufför, ibland som busschaufför. Ibland också privat på sin Honda goldwing med sidovagn från 1976.
– I den där ån simmade jag efter en båt. Jag minns inte hur långt jag simmade, men långt var det.
Vi närmar oss Lydiagården. Platsen som förändrade Yvonnes liv.

Knäcktes av cancerbeskedet

Lördagen den 20 juni 2010 stod Yvonne i duschen. Plötsligt kände hon en knöl i ena bröstet. På måndagen ringde hon till vårdcentralen och blev direkt inkallad på mammografi. Läkarna tog prover, de ringde in henne igen. Efter ett par dagar kom beskedet hon hade befarat – bröstcancer.
– Det var förvirrande. Jag kände "Nej! Inte jag också". Jag gick hemma och var ledsen, säger hon.
En månad senare berättade läkarna att cancern hade spridit sig till lymforna. Hon fick tid på sjukhuset i Kristianstad. Jul och nyår fick hon tillbringa på onkologen. Cellgiftet gjorde henne utslagen. Efter åtskilliga läkarbesök fick hon en remiss till ett rehabiliteringscenter i Höör för cancerpatienter.

"Fantastiska människor här"

Yvonne kom till Lydiagården med sin hund i maj i år. I fem dagar gick hon i gruppsamtal, simmade, promenerade i bokskogen, fick sjukvård och massage. Lydiagården jobbar med så kallad palliativ vård, där man försöker se hela människan och inte bara sjukdomen. När cancerpatienterna kommer till Lydiagården mäts deras ångest och depression. Ofta har den sjunkit vid veckans slut.
– Den här rehabiliteringen har allt. Man får livet tillbaka när man är här uppe. Lydiagården ger en kraft som man inte hade innan. Och personalen. Det är fantastiska människor här.
Yvonne har kommit tillbaka till Lydiagården för första gången sedan hon var här i maj. Inte för cancern, den är hon fri från. Hon är bara här för att lämna över namnlistor för att Lydiagården ska finnas kvar. Ungefär 500 personer har skrivit på.

Väljs bort av Region Skåne

År 2010 bestämde sig Blekinge, Kronoberg och Skåne för att göra en gemensam upphandling. Lydiagården förlorade upphandlingen mot nystartade Spenshult AB i Halland. Det innebar en förlust på 5,2 miljoner årligen.
– Det blev en chock för oss. Vi trodde verkligen vi skulle vinna. Region Skåne har alltid varit nöjda, säger Lydiagårdens föreståndare Maud Svensson.
Av Region Skåne fick de ett förlängt tillstånd att ta emot patienter året ut. Men i augusti i år bestämde hälso- och sjukvårdsnämnden att inte förlänga sitt avtal med Lydiagården. De hävdade att behovet av rehabiliteringscentra inte fanns. Cancerpatienterna var för få.
– Men det stämmer ju inte. Vi överröses av remisser. Det är oerhört frustrerande för mig som lever i verkligheten varje dag. Det är fruktansvärt hur de bedömer det här. Vi gör ju utvärderingar varje vecka och det är ständigt nöjda patienter, säger Maud Svensson.
Om Lydiagården stänger måste skånska cancerpatienter åka till Halland för att få rehabilitering. Men hoppet är inte förlorat för Lydiagården. De har fortfarande vårdavtal med Halland. Maud Svensson och hennes kollegor gör allt för att få fonder, stiftelser och privata donatorer att stödja deras verksamhet. Namninsamlingen som Yvonne Roskvist hjälper också.

"Förbannad på politikerna"

– Det är fantastiskt att känna det här stödet. Det är så många människor som lägger ner sitt arbete för att vi ska överleva, säger Maud Svensson.
Hon menar att Lydiagården kommer överleva. Men när det inte finns något vårdavtal med Blekinge, Kronoberg och Skåne har de inte samma säkerhet.
– Jag blir helt förbannad på politikerna. Det finns inget som Lydiagården. Den måste finnas för andra som råkat ut för samma sak som jag, säger Yvonne Roskvist.