Genombrott 2009 men sedan dubbla korsbandsskador.
Nu ska revanschlustan på nytt göra Jasmin Sudic till allsvensk stjärna.
– Jag ska motbevisa de som sagt att min karriär är över. Jag vet att de som har hackat på mig och inte trott på mig, det är de som kommer att stå där efter matcherna och be om min autograf, säger mittbacken som på lördagen ställs mot danska Lyngby.
Sommaren 2010 spelade Sveriges U21-landslag mot Montenegro i Halmstad.
Efter att ha slagit sig in som ordinarie i Malmö FF:s A-lag hade Jasmin Sudic drabbats av en korsbandsskada men mittbacken var på plats som åskådare på Örjans Vall och hyllades av dåvarande U21-förbundskaptenen Jörgen Lennartsson som i mixade zonen efter matchen sa att Sudic var Sveriges nästa storback.
Två och ett halvt år senare har mittbacken kommit tillbaka från sin andra korsbandsskada och blivit utlånad till Mjällby samtidigt som Pontus Jansson tagit över som försvarsgeneral i MFF och också fått testa på spel i A-landslaget.
När jag träffar Sudic har Pontus Jansson precis slagit in den avgörande straffen i Kings Cup-matchen mot Nordkorea.
– Jag gläds över att Pontus, min vän, har lyckats. Jag gläds åt alla som har lyckats. Det är inte de som har stoppat min karriär, det är skadorna, säger Sudic.
Kan du känna att livet behandlat dig orättvist?
– Så kan man känna. Jag har åkt på två allvarliga skador samtidigt som andra fått vara helt friska. Det är klart att det kan kännas orättvist.
– Men jag försöker att inte tänka så. Jag har banat upp en väg för mig själv. Skadorna har gjort att det blivit ett litet stopp men jag ser gärna att jag kan ta mig tillbaka på den väg som jag har banat upp.
Hur tänker och känner du när du ser landslagets januariturné på tv?
– Jag är inte bitter på något sätt. Det är klart att det hade varit roligt att vara med men jag har även ett annat landslag som är aktuellt. Den bosniska landslagsledningen var intresserad när jag var 19 och ville att jag skulle följa med och spela en match mot Sverige men jag blev skadad just då. Jag fick ändå följa med kring laget, hänga med dem på hotellet och känna hur det var att vara med de stora spelarna.
– Efter min andra skada kom Erik Hamrén fram och pratade med mig också. Landslaget hade en samling på Swedbank stadion i Malmö samtidigt som jag var där och körde rehab. Han sa att han trodde mycket på mig. Det är skönt att kunna få så bra feedback även efter skadorna.
Hur tänker du kring landslagsspel då, blir det Sverige eller Bosnien om det väl blir aktuellt?
– Jag tänker inte så mycket på det. Jag vet lite grann i huvudet vad jag hade valt, men det håller jag gärna för mig själv. Det är ingen idé att spekulera i det. Först måste jag börja spela regelbundet igen.
Du har varit skadefri en hel säsong nu men fick bara tre allsvenska matcher förra säsongen. Hur tycker du att Malmö FF har behandlat dig under och efter din skadeperiod?
– Först och främst var det bra att de erbjöd mig ett nytt kontrakt men jag tror att alla har sett det bara från ett håll. Att Malmö erbjöd mig ett nytt kontrakt var inte enbart för att de ville vara snälla. Jag hade ett utgående kontrakt och hade jag kommit tillbaka jäkligt starkt så hade det så klart inte varit bra för Malmö om de inte erbjudit mig ett nytt. Men Malmö har behandlat mig bra. Kring rehaben har det däremot inte varit så bra.
– De lämnade över ansvaret till människor som inte riktigt hade tid, till människor som hade fullt upp med annat och där stod jag som 19-årig korsbandsskadad kille utan några kunskaper om rehab.
Har du fått de chanser som du förtjänat sedan du kom tillbaka från din andra korsbandsskada?
– Nej, det tycker jag inte. När jag kom tillbaka pratade Rikard Norling mycket med mig om att jag var en av truppens bästa spelare när jag var frisk. Vi bestämde att vi skulle ta det lite försiktigt i början men sedan kom chansen aldrig riktigt. Jag blev inkastad i vissa matcher där jag fick reda på det bara några timmar innan matchstart.
– I min andra match, mot Gefle, höll vi vår första nolla på bortaplan det året. I matchen efter fick alla fortsätta från start, utom jag.
Utlåningen till Mjällby var ditt initiativ, har jag förstått?
– Jag fick höra att jag skulle få ett eget träningsprogram inför den här säsongen, för att komma tillbaka starkare. Redan då sa jag att jag inte kunde ta några risker inför detta året. Jag sa att jag ville lämna för att få speltid.
– Alla som förstår fotboll förstår också att jag behöver speltid för att kunna komma tillbaka. Om man ska komma tillbaka så behöver man minst 15-20 matcher på en säsong.