Foto: TOMAS LEPRINCE
 Foto: TOMAS LEPRINCE
Mattias Larsson

"Hur har MFF:s spelare utvecklats under 2017?"

Publicerad

Ur ett perspektiv är Malmö FF överlägsnast någonsin.

Ur ett annat sämre än i fjol.

Personligen ställer jag mig mest undrande till MFF-spelarnas individuella utveckling.

Malmö FF förlorade mot Örebro SK på Behrn arena med 2–1 på söndagseftermiddagen.

Det innebär att MFF på sina senaste tre matcher tagit en poäng.

De flesta år hade vi pratat om guldfrossa, kollaps och psykbryt, och visst, på några håll försöktes med det även nu.

Men trots Djurgårdens 3–1-seger borta mot Göteborg på måndagskvällen så leder Malmö FF leder fortfarande allsvenskan med sju poäng.

Jag kan inte se Malmö FF tappar det här guldet.

Att det beror lika mycket på de andra lagens brister som på MFF:s styrkor kan vi ta en annan gång

Och även om man bara fokuserar på Malmö FF är det svårt att med säkerhet säga vad som är närmast sanningen. Den rekordstora serieledningen. Eller det faktum att MFF tog fler poäng, gjorde fler mål och släppte in färre i fjol.

Många säger att Malmö FF spelar bättre i år, kaptenen Markus Rosenberg är en av dem. Jag kan bitvis hålla med. Somliga stunder har framför allt det högre och aggressivare presspelet gett resultat, men det var, handen på hjärtat, som allra bäst i april, när säsongen var alldeles ny. 

Det har fungerat bra även senare, men inte så bra att det verkligen kan sägas ha inneburit en stor resultatmässig förbättring.

Samtidigt handlar att "spela bättre" mycket om tycke, smak och känslor.

Den förre sportchefen Hasse Borg sa ofta att han helst vann stort med ett avslutande mål i slutminuten, för då slapp han oroa sig under matchen samtidigt som åskådarna gick hem med en färsk lyckokänsla av mål och blev mer benägna att återvända.

Det där med det sena målet har MFF-supportrarna fått många gånger i år. Och det är helt förklarligt att euforin över sena segrar har en tendens att överskugga själva 90-minutersprestationen.

Sju gånger har Malmö FF avgjort matcher under spelets sista tolv minuter, fyra av dem på så kallad tilläggstid.

Så här långt i årets allsvenska har Malmö FF 14 segrar. 11 av dem (78 procent) är med uddamålet. 2016 vann MFF 21 matcher, varav åtta (38 procent) med uddamålet.

De sena avgörandena och tajta segrarna gör att jag personligen tror att många supportrar haft en bra känsla. Ett sent positivt avgörande är en rusch som håller i sig ett bra tag och tajta segrar ger högre puls än överlägsna.

Samtidigt är det också statistik som kan tolkas å ena sidan och å andra sidan.

Är MFF starka som avgjort sju matcher så sent?

Eller var det ännu starkare att kunna vinna stort som man gjorde i fjol då MFF sju gånger vann allsvenska matcher med tre måls marginal eller mer. 2017 har det hänt vid två tillfällen.

De mest jämförbara fakta vi har är att MFF har mycket fler poäng än de andra lagen i år och att man tar färre poäng, gör färre mål och släpper in fler mål än i fjol

Som lag är Malmö FF helt enkelt tillräckligt bra för att vinna SM-guld och det är jag övertygad om att man kommer att göra.

Det jag undrar över är vad som händer på längre sikt.

Och framför allt hur den individuella utvecklingen ser ut.

Vilka spelare har lyft sig?

Vilka presterar bättre än i fjol och hur har nyförvärven motsvarat förväntningarna så här långt?

I mål har Johan Dahlin väl motsvarat förväntningarna och varit lika bra som Johan Wiland, där ligger MFF i mina ögon på ett litet plus.

Anton Tinnerholm/Andreas Vindheim är båda bättre än i fjol och är också ett plus.

Lasse Nielsen värvades som första mittback och fick MFF att släppa Kari Arnasson gratis. Dansken har snarare visat brister än att han är lagets bästa mittback och MFF har saknat många av Arnasons egenskaper.

Franz Brorsson är snabb och stark men än så länge begränsad med boll och i positionsspel. Har i mina ögon inte utvecklats till en andra mittback av den klass MFF behöver och med Rasmus Bengtssons skadebild borde en ny mittback stå överst på MFF:s hitlist.

Till vänster har Behrang Safari dragits med skador och ligger minus både mot förväntningar och fjolår. Har dock ytterligare tre år på kontraktet att höja sig på.

På det centrala mittfältet är Oscar Lewicki klart plus jämfört med i fjol då han blommat upp under Magnus Pehrsson medan Anders Christiansen i bästa fall är plusminusnoll (Vardarmatcherna var bottennapp). Erdal Rakip får inte riktigt den kontinuitet han behöver men på ett individuellt plan är han ett litet plus jämfört med i fjol.

Magnus Wolff Eikrem är minus mot i fjol, men frågan är om det är norrmannens fel eller ledarstabens.

Jo Inge Berget är status quo medan Alexander Jeremejeff möjligtvis är ett litet plus.

Den stora framtidsmannen Mattias Svanberg, spelaren som MFF behöver utveckla mest, har visat att han kommer att behöva tid och i mina ögon var han bättre under guldhöstens starter och inhopp än han varit i allsvenskan i år. 

Rasmus Bengtsson har varit skadad, går inte rättvist att bedöma men är också ett framtida frågetecken.

Nyförvärven?

Carlos Strandberg har visat potential på träning och i U21-landslaget.

Kingsley Sarfo var bättre i Sirius och Bonke Innocent får än så läng mest se på från sidan.

Kontentan?

Jag tror inte på något bakslag i MFF:s guldjakt 2017.

Däremot är jag inte säker på att laget gått särskilt mycket gått framåt 2017.

Läs mer - "MFF överlägsnast någonsin - men sämre än i fjol"

Relaterade ämnen
Mattias Larsson
Mattias Larsson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag