Foto: TOMAS LEPRINCE
 Foto: TOMAS LEPRINCE
Elisabeth Lindbäck

Skulden ligger hos de som beter sig som äckliga svin

Publicerad

Handbollsstjärnan Linnéa Claeson har rivit av oss ögonbindeln när hon offentliggjort en daglig trakassering med snoppbilder, sexuella inviter och våldtäktsfilmer.  

Nu är det idrottens förbannade ansvar att bidra till förändring.  

Det är lätt att förfasa sig över hur en ung tjej som råkar vara grym på handboll dagligen trakasseras med äckliga bilder och förminskande meddelande på internet.  

Och vi ska förfasa oss. Det är sjukt och får aldrig, aldrig bli något annat heller.     

 

Sexuella trakasserier på nätet är inte något nytt och det ska inte uppfattas som ett särskilt problem i idrotten. Det är ett samhällsproblem. Enligt organisationen Friends nätrapport för 2016 uppger exempelvis var tredje tjej och var fjärde kille att de har utsatts för sexuella trakasserier på nätet under det senaste året.    

Och vid en djupare analys hittar vi förklaringar i ett ojämlikt samhälle, kass människosyn, osunda normer och en ny digital värld.      

Men. 

Det är ingen ursäkt för idrotten att inte ta sitt ansvar – utöver det ansvar vi alla har som demokratiska medborgare att stå upp mot sexuella trakasserier. I och med Linnéa Claesons offentliga kamp mot sexualiseringen av idrottskvinnor finns det inte en enda godtagbar ursäkt för att inte agera.   

Skurus handbollsstjärna har rivit av ögonbindeln och synliggjort en verklighet där okända män efter tv-sända matcher skriver att damhandboll är bra att runka till.    

 

Idrotten är en arena där eliten är väldigt utsatt. Exponeringen kan bli stor redan vid ung ålder. Det är många gånger lättåtkomliga offer för sexuella trakasserier. 

Och det kommer sällan, aldrig, upp till ytan. För vilken 16-årig tjej går och visar upp meddelande med sexuella inviter för sin vuxna kanske manliga tränare? 

Det är ingen vild gissning att de flesta håller trakasserierna för sig själv, kanske med en föreställning om att det är något man får acceptera. Att det är så det är. 

Jag pratar med en ung idrottsstjärna i Sverige som säger: 

"Jo, det har jag varit med om. Det grövsta jag fått är dickpics..."

Och fortsätter: 

"Jag får mest överdrivna kärleksförklaringar så jag tar inte illa upp...De får göra vad de vill i min mejlbox, jag svarar inte."    

Men den tidigare åklagaren Ulrika Rogland ger en tankeställare

"Det är inte okej att skicka snoppbilder och sexuella saker. Om man går på stan och någon drar ner byxorna och visar sin snopp skulle man så klart anmäla. Det är samma regler på internet." 

 

Det handlar inte om att skuldbelägga idrotten och dess utövare. Skulden ligger helt och fullt hos de som beter sig som äckliga svin. Problemet är deras sjuka och många gånger brottsliga handlande. Tro inget annat.    

Men om synliggörande är ett första steg mot förändring – är ett tydligt ställningstagande ett andra steg. En nolltollerans mot sexualiseringen av idrottskvinnor.   

År 2017 borde alla idrottsföreningar ha en ständigt pågående dialog om näthat och sextrakasserier. Idrottsledare måste prata med de aktiva om vad offentligheten innebär, vad de kan komma att utsättas för, vad andra (Lex Claeson) har vittnat om och banka in att de aldrig ska behöva acceptera äckliga bilder och meddelande. 

Plocka in externa experter och föreläsare på området som vägledning och utbildning för att hantera näthatet.   

Utveckla strategier för att skydda de aktiva på sociala medier.  

Så att den dagen en ung tjej drabbas ska det kännas självklart att berätta för någon och eventuellt polisanmäla.   

 

Frågan är inte OM idrottskvinnan sexualiseras.

Eller OM unga idrottstjejer utsätts för sexuella trakasserier på nätet.

Frågan är hur många?

Och hur idrotten på bästa sätt skyddar alla de som lägger ner hela sin själ i att bli så bra som möjligt i fotboll, handboll eller friidrott och vill bli sedda och bekräftade för just detta. 

Och sist men inte minst. Tack Linnéa Claeson för ditt mod. Du har redan gjort skillnad.                          

Elisabeth Lindbäck
Elisabeth Lindbäck

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag