Lagom dos lokala elakheter.
Kunde varit tätare mellan skratten.

Nils-Gunnar Snygg är tillbaka i Trelleborgsrevyn och med sin rutin och scennärvaro blir han navet kring vilket hela föreställningen roterar.
Han begår en tänkvärd travesti på Gerhard-kupletten ”Den ökända hästen från Troja”, som träffsäkert varnar för den groende nynazismen.
Och även om det aldrig går att konkurrera med buskislegenden Nils Ahlrot får dennes avdammade paradnummer ”Ska du med på gammeldans?” revyns längsta applåd, och det med all rätt.
Snygg dubblerar också i damkläder när han agerar krutfylld svärmor i den avslutande sketchen, föreställningens definitiva skrattpiller.

Tillsammans med Katarina Johnsson plockar han lokala poänger på ljugarbänken.
Den förstnämnda är för övrigt utmärkt i  käringroller, inte minst i en rockig maktdemonstration tillsammans med ensemblens andra tjejer, medan hennes ”Vinprovning” trots ett bra uppslag blir för mycket fyllehumor.

Till revyns förtjänster hör ett begåvat återanvändande av flera gamla schlager.
”Trettifyran” får således aktualisera rivningen av Maglarps kyrka (”nu ska hela rasket rivas”) och Povel Ramels ”Naturbarn” används för att påkalla behovet av fler offentliga toaletter i ett festligt sångnummer, ”Naturbehov”.
Det hela är småputtrigt och trivsamt, och man har aldrig tråkigt under de två timmar föreställningen pågår. Och det är prydligt presenterat med flera bra sång- och dansnummer.
Men de där riktigt förlösande skratten saknas trots allt.