Sexåriga Perla Gustafsson lurade drunkningsdöden.
I vintras hamnade hon under isen och kämpade för sitt liv i det kalla vattnet i 20 minuter.
- Perla mår hur bra som helst i dag och älskar att gå till skolan, säger pappa Jonas Gustafsson.
Det var den 15 januari som Perla var ute och lekte med sin storebror Mio, 8, vid dammen i Flygsfors utanför Orrefors i Småland. Plötsligt brast isen och Perla föll i. Storebror sprang hem och hämtade mamma Elin Molén.
Bara 23 grader
När hon kom ner till dammen upptäckte hon till sin fasa att strömmen hade fört Perla tio meter ut under isen. Men tack vare flickans röda jacka syntes hon hela tiden och Elin lyckades till slut sparka upp ett hål i isen och få upp sin dotter.
Perla var då helt livlös med en kroppstemperatur på 23 grader. Men de hade tur - i närheten fanns tre ortsbor som var kunniga i hjärt- och lungräddning och som genast satte i gång upplivningsförsöken.
Hon fördes i ilfart till länssjukhuset i Kalmar där hon fick intensivvård, samtidigt som hon hölls nedkyld. Nedkylningen gjorde att skadorna på hjärnan minimerades.
- Det var tur i oturen att det var mitt i vintern som hon hamnade i vattnet, säger Jonas Gustafsson. Hon hade nog inte klarat det annars.
Fem veckor på sjukhus
Den första tiden var utgången trots det oviss och familjen led alla helvetets kval. Men plötsligt började Perla visa livstecken och efter fem veckor kunde hon skrivas ut och en månad senare stojade hon runt tillsammans med familjen och sina räddare när de prisades för sina insatser på brandstationen i Nybro.
I dag är Perla nästan helt återställd och har under sommaren lekt och härjat tillsammans med sina tre syskon hemma i Orrefors.
- Hon mår jättebra och kan göra allt det hon kunde före olyckan, säger Jonas. Hon kunde läsa och skriva lite och det gör hon nu också. Det enda vi märker är att det går lite långsammare och hon blir trött lite fortare. Men läkarna säger att det kan ta upp till två år innan hjärnan helt har återhämtat sig.
- Och nu när hon börjat i första klass så kommer hon att få lite extra hjälp i början.
Någon rädsla för vatten har Perla inte visat.
- Inte alls. Hon gillar att bada och har gjort det hela sommaren. Det är klart att det känns lite konstigt och vi är extra uppmärksamma när hon är nära vatten. Men samtidigt måste hon få göra det som alla de andra barnen gör.
"Glada över att hon finns"
Har ni pratat med henne om olyckan?
- Hon vet ju att hon ramlade i vattnet och att hon varit på sjukhus, men vi har inte gått in på några detaljer.
- Vi är bara glada över att hon finns. Perla kommer alltid att vara lite speciell för oss.
