Jag är 19 år. När jag och Sarah var 16 år blev Sarah oavsiktligt gravid. För mig var det än stor chock och helt otänkbart att bli förälder så tidigt. För Sarah fanns inget annat alternativ än att behålla barnet, så det var upp till mig att bestämma om jag vill kämpa ihop eller lämna allt. Självklart valde jag att stanna, jag skulle aldrig sätta ett barn till världen och gå miste om hennes uppväxt. 28 februari 2005 föddes vår dotter. Visst var det jobbigt till en början, men i dag inser jag att Lovah definitivt är det bästa och mest fantastiska som hänt i mitt liv! Jag ångrar absolut ingenting och är väldigt tacksam för att Sarah, och jag, tog de beslut vi gjorde. Med det vill jag säga till alla unga ofrivilligt blivande tonårsföräldrar (kanske framförallt killar), att trots en påträngande hopplöshet så blir det med största sannolikhet väldigt, väldigt bra! Den första perioden efter beskedet var en fruktansvärd pina för mig, men det har vänt till rakaste motsatsen, och i dag är jag en väldigt lycklig pappa! Wiktor Finns det någon som vid en tidig graviditet behållit barnet och sedan ångrat sig? Om svaret är nej på den frågan tycker jag allt är mycket enkelt: Vi behåller våra barn när vi blir gravida och funderar inte mer på saken. Sara Jag blev gravid året jag fyllde 17, vi hade då endast varit ihop i nio månader och bott ihop hemma hos min familj i tre månader. Vi hade stort stöd från min familj, min mamma blev jätteglad och min styvfar ställde upp med allt. Min pojkvän ville verkligen behålla barnet trots att han bara var ett år äldre än jag. Givetvis märkte vi att mödravården ser ner på unga föräldrar, jag fick frågan om jag verkligen var säker på att jag var gravid och jag behandlades som ett förvirrat barn. Min mamma ordnade så att vi fick privat mödravård och där var det en helt annan attityd. Jag har aldrig ångrat att jag skaffade barn tidigt, det var helt rätt för oss och nu är vi gifta, lyckliga, bor i bostadsrätt och vår son fyller snart sex år. Sofia Jag fick min första son fyra dagar efter min 16-årsdag. Det var ganska tufft att vara ung mamma på 1970-talet, förresten är det nog alltid tufft, men jag vill bara säga till alla unga mammor: Ge inte upp på en gång, utan lyssna och känn er egen känsla. Låt inte andra få styra era beslut. Allt löser sig hur ni än gör. RBB Läste din artikel och din krönika om unga föräldrar i dag och blev glad över att du lyckats sätta fingret på något som sällan lyfts fram i den allmänna debatten - samhällets attityd till unga föräldrar. Jag blev själv mamma när jag just fyllt 18 och det bemötande och de brister som finns i socialförsäkringssystemen och de sociala skyddsnäten fick mig att engagera mig politiskt. Ju mer jag engagerat mig desto mer inser jag vidden av vilken uppgift som finns framför oss om unga föräldrar ska få det stöd och den respekt som behövs för att ge föräldraskapet och inte minst det lilla barnet bra förutsättningar. Emma Henriksson Den stora frågan är i stället: Var tar alla pappor vägen?!? De tar inte ansvar! Jag menar, It takes two to tango! Men det verkar som om förhållanden är okej att ha. Men om sambon, flickvännen blir gravid, då drar männen/killarna näsan åt sig! Ofta lägger man då hela ansvaret på kvinnan/tjejen. Hon borde skyddat sig och så vidare. Men h a n då? Om han absolut inte vill bli pappa så kan han ju skydda sig! Elizabeth 1996 blev jag mamma till en liten kille, jag var då 16 år. Jag bodde då i ett mindre samhälle vilket gjorde att många pratade, även vuxna. När min son var två år och jag hade tagit studenten flyttade vi till Stockholm. På den nya barnavårdscentralen träffade vi en sköterska som efter att ha pratat med min son vänder sig till mig och säger "vilken fin son du har, det här har du gjort bra". Av någon anledning blev just hennes ord så viktiga. Hon påpekade aldrig att jag var ung utan konstaterade det bara. Anna Borgström Som ung mamma har jag fått bevittna mycket, allt från elakheter till ifrågasättande, blickar och kommentarer. Jag älskar mina barn över allt annat och ångrar inte en sekund att jag ?behöll dom men jag önskar att varit mera medveten om vad mitt beslut innefattade. För mig var det inga problem att välja bort ungdomen alls, det enda jag upplevde var jobbigt var att man miste många "vänner". Men allvarligt talat så önskar jag att jag kunde sluta bli ifrågasatt när jag visat mig ute med barnen, jag är bara en vanlig mamma som älskar mina barn...låt mig vara det!! Cecilia, tvåbarnsmamma I dag är jag 32 år, men jag fick tvillingar när jag var 18. Det har funkat hur bra som helst. Jag köpte en bostadsrätt, levde med pappan i tre år. Vi har ännu bra kontakt. Men visst tittar folk på en. "Gud, ska du få barn som bara är barn själv". Det värsta jag var med om var första föräldramötet - de trodde jag var storasystern. Jag fick värsta blickarna när jag berättade att jag var mamman. Många har sagt att barnen inte kommer att klara sig - men mina barn har toppbetyg i skolan så det där är bara snack! Allt har gått superbra! Emma Tack City, för att ni tagit upp ämnet - dessutom på ett bra sätt. Jag är 18 år och pappa till en liten flicka på 5 veckor och min tjej är 15 år. Att vara pappa vid 18 år har inte varit så jättelätt, då menar jag inte att sköta om vår dotter för det går hur bra som helst, det är kommentarerna från folk runt omkring som tar på krafterna. Folk verkar inte förstå att det verkligen känns att få höra att man är en idiot och att barnet kommer få ett helvete för att vi är så unga. Vill man så kan man är mitt motto när det gäller det här. Anonym Jag var 17 år när min son föddes. Det har nu gått 35 år och trots att vi hade det väldigt svårt har det gått bra för honom. Men det har varit alldeles för jobbigt och jag har gått miste om min barndom som aldrig kommer tillbaka. Det talas alldeles för mycket om tonåringens barn i debatten medan de flesta glömmer bort att tonårsmamman själv är barn. Det är fel att begära att ett minderårigt barn ska axla ett stort vuxenansvar och myndigheterna tar inget ansvar. Det är jätteviktigt att skolan och socialen kopplas in när en tonåring funderar på att behålla sitt barn. Anonym Jag kommer att ta studenten i år höggravid, jag ska banne mig stoltsera runt med min mage. Jag är stolt över mitt barn och jag är stolt över det jag har gjort, ingen ska få ta bort den känslan inte ens de barnmorskor på ungdomsmottagningen som sa att jag borde göra abort. Anonym Jag blev gravid när jag var 19 år gammal. Pappan ville inte ha barnet han var för omogen för att förstå bättre och jag var rädd för att bli ensamstående med ett barn utan stöd. På en gång som jag vaknade upp efter ingreppet ångrade jag mig. Jag hade tagit fel beslut och bestämde mig för att aldrig göra om samma misstag igen. Efteråt har jag undrat hur det kunde ske. Hur ska en 19 åring förstå livets perspektiv när man inte har hunnit bli vuxen ännu? Varför rådde man mig att göra abort? Anonym Jag tycker att folk har alldeles för mycket fördomar mot oss unga föräldrar Anonym Min pojkvän grät när jag ringde och berättade och han visste redan att han inte var redo att bli pappa. Som potentiell mamma går tankegångarna åt alla håll samtidigt. Jag ville, Jag ville inte, jag ville jättemycket... Sen trodde jag att jag bestämt mig om att behålla det, men insåg att ett barn ska vara önskat från alla håll och inte bara från ett. Jag visste att det antagligen skulle ta slut med min relativt nya pojkvän och att jag egentligen inte var redo. Sophia Jag 17 år jag och min pojkvän fick våran son Adriano för 13 månader sedan. Det har inte alltid varit lätt att vara unga föräldrar för man får så konstiga blickar av människor som man möter på gatorna. Som till exempel dagen när Adriano föddes så ville vi inte stanna kvar på sjukhuset så vi åkte hem men de sa att vi skulle komma tillbaka dagen efter för att de ville ha ett extra samtal med oss eftersom vi var unga föräldrar! När vi väl kom in till läkaren så kom en sköterska och sa till oss att vi inte fick skaka vårt barn, vilket vi så klart visste. Man behöver inte vara dum för att man är en ung förälder. Angelica Jag var 15 år när jag fick mitt första barn. I dag är jag 30 år och sonen fyller 15 i år. Självklart var inte livet en dans på rosor men har man stöd så funkar det. Yvonne Först och främst vill jag säga att era artiklar om unga föräldrar verkligen är jättebra, är själv 15 år och mamma. Jag har fått höra en del elaka kommentarer om att det är helt sjukt att man ens behåller ett barn när man bara är barnet själv, att man inte har mognaden att ta hand om ett barn i så ung ålder. Men man mognar så otroligt mycket under tiden man är gravid. Nu tycker jag att jag är som vilken mamma som helst. Jag kan ta hand om mitt barn.E l Jag hoppas alla unga gravida tänker en gång ?extra, det är ett livslångt ansvar med både jobbiga och massor av fina stunder. Jag säger lycka till till alla unga gravida som väljer det lilla livet och kämpa för era rättigheter ?i samhället! Anna (som själv blev mamma direkt efter nian) Jag kände mig väldigt kränkt, folk kollade snett på mig när jag stod där med magen i vädret, ensamstående och väntade tvillingar, 19 år gammal. Jag hade ingen direkt utbildning eller körkort och behövde lite vägledning men jag har aldrig varit varken korkad eller lat. Nu, 25 år, studerar jag min sista termin innan högskolan och jag är politiskt aktiv. Det går att bli ung mamma utan att man måste bli outbildad, bidragstagare och en allmänt dålig förebild. Emma Dehlin Min dotter var 14 år när hon blev gravid. Vi fick reda på att hon var gravid när hon var i vecka 28. Så stod det klart - min lilla dotter som själv är ett barn skall ha barn. Jag som själv var ung när jag fick henne "18 år" tänkte många tankar. Hjälp skall jag bli mormor 33 år. Min dotter som knappt levt livet alls. Många tankar, gråt och funderingar. Nu går min dotter i gymnasiet, sonen går på dagis och hon sköter allt fast hon är ung ensam mamma. Hon bor i sin lägenhet med sonen och klarar allt otroligt bra. Camilla Det finns unga föräldrar som fixar det. Men det hade inte gått lika bra om inte vår barnmorska varit en ängel och omgivningen stöttat vårt beslut. Malin Jag fick barn när jag var 18 år och jag har aldrig ångrat att jag behöll min son. Vi separerade när sonen var två månader och då hade jag ingen bostad och inget jobb. Jag flyttade hem till mina föräldrar men fick sedan en egen lägenhet. Jobb och arbetsförmedlingen dömde ut mig direkt, de sa: Du är ung, ensamstående mamma och har en tvåårig gymnasieutbildning, så du kan inte räkna med att få jobb. Det var ett väldigt dåligt bemötande, ska de inte stötta och uppmuntra i stället för att sänka en och få en att känna sig värdelös? Jag började plugga och genom praktikplatsen fick jag fast anställning. Åsa Jag var 19 år när jag födde vår dotter. Min man var 26 år. Och jag upplever inga problem med detta. Vi hade planerat att bli gravida. Den enda negativa erfarenheten var från vår barnmorska. Hon sa saker som jag inte tror att hon skulle sagt till en gravid kvinna som var äldre. Nu är vår dotter tre år och är en jättepigg tjej. Och jag har studerat vidare, så nu är jag färdig sjuksköterska om mindre än ett år. Jag och hennes pappa har dessutom hunnit gifta oss. Ung mamma från Norrland Jag tycker inte om att folk dömer unga mammor. Det finns många fördelar. Jag fick mitt första barn när jag var 16 år och när jag var 22 år hade jag tre barn. Det har gått jättebra och det är roligt att se dem bli stora. Anonym Många äldre tanter tror ofta att vi unga mammor ej kan någonting om barn. Vi är för unga, de vill väl helst att man ska fylla 50 innan man skaffar barn. Anonym "Det är bra att man gör abort när man är för ung för att ge barn en bra start i livet, det blir oftast bara elände för barnen i slutändan. Såg ett repotage om gravida tonåringar som fick låna en "bebis" i en vecka med all dess skötsel (det var en docka som skrek med några timmars mellanrum och behövde "matas". Det var en av tjugo som valde att i n t e göra abort...det visar ganska tydligt att de inte hade en susning om vad det verkligen innebär att ta hand om en bebis". Syster Jane "Herregud, de är ju barn själva! Barn som föder Barn? Nej, säger: Studera färdigt och tillbringa tiden med kompisar och gör sånt som är normalt i den åldern!" Dollan "Jag blev själv tvillingmamma vid 18 år och fick kommentarer av både gamla och unga om att livet var förstört. I dag är pojkarna 22 och klarar sig själva och i dag är det de som klagade som har sina små och beklagar sig, det är i sådana fall lika "hemskt" att vara för gammal förälder, anser jag". Yvonne "En 17-åring har inte den mognad som krävs och har heller inte möjlighet att försörja sitt barn. Men jag dömer ingen, tycker inte jag har rätt att göra det." Jinxxed "Jag var 17 år gammal när jag fick barn. I dag är hon 13 år och jag 30 - och allt har gått kanonbra. Det finns ingenting som är dåligt med att vara ung mamma. Tvärtom: Man lär sig ta ansvar och man kan göra mycket men inte lika ofta som kompisarna. Däremot har jag råkat ut för fördomar - andra har sett ner på en för att man var ung mamma." Linn "Livet förändras, en 14-åring i dag är inte som en 14-åring på 1970- och 80-talen. Tonårsföräldrar bör ta sitt ansvar och inte tro att deras tonåring fortfarande är ett barn, utan hjälpa dem att skaffa preventivmedel i tid." Nattviolen "Det finns så många som sätter barn till världen utan att kunna ta hand om de och ålder är knappast den avgörande faktorn. En individ är inte bättre för att den är ung eller gammal." Angelica81 "Lycka till Sabine! Jag är övertygad om att det kommer att gå bra för dig och Vincent!" Flor