- Jag hade tyckt det var väldigt spännande. Han hade kommit med en trevare före och sedan hade det förts en dialog där han tyckte och ville att jag skulle ta jobbet, säger Ilmar Reepalu.

Reepalu, som hade fått frågan även tidigare men alltid sagt nej för att han velat stanna kvar och fortsätta jobba i Malmö, var denna gång, 2004, riktigt intresserad.

Berättade om utredningen

- Då kändes det så rätt, att få fortsätta med det vi gör i Malmö, att bygga för ett hållbart samhälle, på ett nationellt plan, säger Ilmar Reepalu.

Men före detta överåklagare Sven-Erik Alhem i Malmö och hans kollega på Riksenheten för korruption, Christer van der Kwast, satte stopp för Göran Perssons planer och Ilmar Reepalus regeringsjobb.

- Jag berättade genast för Göran Persson om vad som var på gång, att Alhem agerat på en Kvällsposten-artikel om att jag hade varit i Sydafrika och att han ville ha utrett om det kunde betecknas som mutor och bestickning. Christer van der Kwast tog upp bollen utan vidare och satte igång en utredning, säger Ilmar Reepalu.

- Tidsmässigt kom det ju helt fel. Han ville toppa laget med fokus på politiken och inte ha ett statsråd som riskerade åtal. Jag kommer inte ihåg detaljerna, vem som sa vad, men han tyckte säkert likadant som jag, säger Ilmar Reepalu.

Beskriver detaljerat

Dan Olofsson beskriver mycket ingående i sin bok alla turer i fallet, allt från vilket lyxhotell den utredande åklagaren Per Nichols bodde på under sin resa till Sydafrika till hur det var i hovrätten sista dagen.

Han kallar fallet för "ett graverande exempel på rättsröta" och beklagar att Sverige på grund av Christer van der Kwasts insatser missade en duglig plan- och byggminister.

- Han hade blivit en mycket bra minister, Ilmar. Han har stor erfarenhet på sitt område och han har förmågan att se de stora linjerna, säger Dan Olofsson.