Det är inte bara okända på gatan som har fördomar om gravida tonåringar. Mötet med mödravården eller abortmottagningen blir inte heller alltid så lyckat. För Erika ledde det till en abort som hon egentligen inte ville göra.
Erikas upplevelser av en abort blev så svåra att hon försökte ta sitt liv.
- Jag ville behålla barnet men blev pressad att göra abort, säger hon.
Erikas berättelse som sträcker sig sju år tillbaka i tiden är fylld av smärta och sorg. Hon var 20 år när hon blev gravid. Hon och pojkvännen hade planerat att skaffa barn men i vecka åtta ångrade han sig. Och när de hamnade hos kuratorn på abortmottagningen på Södersjukhuset uppmanades Erika att göra abort. Samma reaktion fick hon i samtalen med socialtjänsten och en kvinnoorganisation.
- De sa att mitt barn skulle få en dålig uppväxt. Att min kille skulle lämna mig och att jag aldrig skulle klara mig som ensamstående mamma, berättar hon.
Förnedrad och utpekad
Erika säger att hon kände sig förnedrad och utpekad - trots att hon levde under ordnade sociala förhållanden med jobb och lägenhet.
- Kuratorn på abortmottagningen sa att jag skulle förstöra min killes liv eftersom han inte ville ha barn.
Samtidigt tjatade hennes dåvarande kompisar också om abort med motiveringen att allt roligt i hennes liv skulle försvinna om hon fick ett barn. Den enda som ville att Erika skulle behålla barnet var hennes mamma. Till slut orkade hon inte stå emot och sa ja till en abort. Men när det var dags bröt hon ihop och klarade inte av det. En tid senare gjorde hon aborten och ångesten var stor.
- Jag sa att jag ville behålla mitt barn och jag hade ju verkligen gått in i mammarollen. Jag hade ju till och med gett barnet ett namn.
Mådde mycket dåligt
Efter ingreppet mådde Erika mycket dåligt och efter två självmordsförsök fick hon psykologhjälp. Än i dag vid 27 års ålder går hon i terapi.
- Jag var ledsen över att jag dödat mitt barn och jag är ledsen än i dag. Jag är ledsen att jag lyssnade och litade på de äldre tanterna. Jag blev behandlad som en oerfaren tonåring, säger hon.
Pojkvännen mådde också dåligt och ångrade beslutet. Erika säger att hans ovilja att bli pappa egentligen handlade om att han var rädd. Med rätt stöd skulle de ha blivit föräldrar. Paret höll ihop i flera år efteråt. Nu har hon en ny relation men hon orkar inte försöka bli gravid igen.
- Det går inte för jag kommer inte över sorgen över aborten, säger hon.
Fotnot: Erika heter egentligen något annat.