Spårvagnar är ordet för dagen. Bara i Kvällspostens område planerar Helsingborg, Lund och Malmö för spårväg inom staden.
Helsingborg och Lund tog plats i den förberedande styrelsen för ett nätverk mellan intresserade orter.
Att det samtidigt uppstod en diskussion om man ska välja namnet spårvagnsstäderna eller det mer tekniska spårvägsstäderna visar att nördighet kan drabba även fullskaliga ”modelljärnvägar”.
Nu är det inget att skratta åt. Spårbunden lokal- och regionaltrafik är både möjlig och rationell –  åtminstone i tätbebyggda områden där det i alla fall med tiden kan behövas masstransporter.

Pågatågsnätet har betytt mycket för Skånes utveckling de senaste decennierna. Att det nu troligen kan förlängas in i Småland, samt att Öresundstågen går längre upp i Sverige, är ytterligare ett framsteg.
Överallt funkar inte spårvagnar. Det blir för dyrt och för oflexibelt om trafiken inte har en viss volym.
Det finns också mer halsbrytande  ”förespråkare”. I gårdagens Sydsvenskan intervjuas Karin Svensson Smith, riksdagsledamot för miljöpartiet, tidigare Vänsterpartiet. Hon får uttala sig   i samband med att en ganska snar start på spårvagnsutbyggnaden i Malmö diskuteras.
 Bra förstås, om det sker, givet att man kan hitta en finansiering. En del av de finansieringsmodeller som lyfts fram i artikeln torde väl komma från henne, till exempel att staten skulle ”nolla alla motorvägsutbyggnader och ge pengarna till banverket”. Det känns igen från snilleblixtar som att höghastighetstågen skulle dras på E4:an.
Sådana förslag är inte seriösa. Vi behöver ett transportsystem som hänger ihop, det behövs järnväg, spårvagnar och bussar, men också bilar och lastbilar. Redan idén att använda vägtullar för att få intäkter till spårvagnar är mer fantasifull än helt genomtänkt. Men fungerar inte alls säkert. Om bilarna skräms bort förlorar man ju inkomsten.
Spårvagnar är en del av den moderna storstadens transporter. Men det är bilen också.