Vad tänker de på, dessa vänsterpolitiker i fritidsnämnden i Malmö som beslutat sig för att inte släppa in publik på Davis cup-matchen mot Israel?
Ska Malmö förknippas inte med öppna mötesplatser, sport på högsta nivå och en levande stad - utan med en plats där politiska våldsverkare får styra och ställa som de vill?
Knappt har utbrända bilarna från kravallerna i jul-nyår tagits bort, knappt har försöken att stoppa fredliga Israeldemonstranter försvunnit från tidningssidorna så tar man ett så provocerande beslut.
Vänsterpartisten är mest ärlig, det handlar om att matchen inte bör spelas eftersom han ogillar Israel, eller åtminstone Israels aktion mot Hamas i Gaza.

Nu är inte utrikespolitik ett kommunalt ansvarsområde, tvärtom får inte kommuner bedriva utrikespolitik. Vilket gör att man hoppas på en överprövning från kommunstyrelsen.
Fritidsnämnden har i alla händelser inte en budget att använda två miljoner till att tvinga fram spel inför tomma läktare. Så bara det borde leda till reprimander.
Socialdemokraterna låtsas att det handlar om säkerhetsfrågor. Riskerna uppges ha ökat i onsdags. Uppenbarligen inte tillräckligt för att fritidsnämnden skulle vara enig, den borgerliga oppositionen vill stå upp för Malmös åtaganden.

Det är ju faktiskt så att om riskbilden ökar beror det ju på att polis eller säkerhetstjänst fått mer tydliga indikationer på planer. Men i så fall är man samtidigt givetvis potentiella gärningsmän på spåren. Så om hotbilden stärks och blir tydligare kan faktiskt risken minska.
Och egentligen är hoten från våldsamma politiska grupperingar ett bra skäl att genomföra matchen. Det handlar om att inte låta ondskan och våldet vinna.
Att dessa denna gång vill stoppa det fredliga idrottsutbytet med en demokratisk nation gör det hela än mer symboliskt.
Malmö riskerar som sagt sin ställning som evenemangsplats. Det som tålmodigt byggs upp kan rivas ner på mycket kort tid.
Malmöbilden ska Malmös politiker vara rädda om.