Ibland blir man nöjd över att svenskt utredningsväsende och svensk statsförvaltning fungerar precis så bra som den var tänkt.
Det är bra när utredningar får tillfälle att ägna eftertanke åt problem när tillfälliga opinionsstormar har rasat och politiker står i kö för att ta poäng.
Beskedet "Vi ska tillsätta en utredning" har ofta avhånats, men inte så sällan är detta det klokaste som kan göras. I bästa fall blir det som det resultat från sekretessutredningen som nu finns.
Det handlar om tilläggsuppdraget att granska om sekretessen för känsliga bilder skulle skärpas efter det att förundersökningsprotokollet från dubbelmordet på två barn i Arboga spritts inklusive det fulla obduktionsprotokollet med bilder av de mördade barnen.
Normalt sett stryks sådana bilder av domstolen på önskemål av målsägarens ombud. Här missade både detta och domstolen att så skulle ske.

Utredaren Sigurd Heuman har gjort ett gott arbete och kommit fram till att inga skärpningar behövs, att visa gott omdöme räcker gott. Och lagen medger precis den omsorg om barnens minne som så många efterfrågat.
Det är bra. Man får komma ihåg att offentligheten för domstolar har ett syfte, nämligen att skydda rättssäkerheten. Att se till att offer blir hämnade, att rätt brottslingar fälls och att oskyldigt anklagade frias.
Snarare borde ytterligare öppenhet befordras. Till exempel borde alla tingsrätter tillhandahålla åtal och domar digitalt för att allmänhetens kontroll ska kunna fungera.
De få undantag som behöver göras kan ske med dagens lagstiftning och lite eftertanke. Som utredaren konstaterade.

Tråkigt nog verkar justitieminister Beatrice Ask inte vara nöjd med att inte få stifta en ny lag och framställa sig som den som ställer tillrätta. Hon förfaller i ett politikerbeteende där beslut, lagar och regleringar är livsluften och ändamålet för verksamheten.
Bättre vore med politiker som ransonerar lagarna, och helst tar bort många av dem som finns.
Kanske borde vi låta Sigurd Heuman utreda lite fler lagar?