Dimman låg även i går över Öresund, utsikten från konferenslokalen högst upp i Turning Torso var därför lite begränsad.
Vilket var synd eftersom ämnet för dagen var Danmark och den kommande danska skattereformen. Nog hade det varit trevligt att som illustration se andra sidan av Sundet.
I stället fick dimman symbolisera debattläget om marginalskatterna - i Danmark under flera årtionden och fortfarande i Sverige.
Det har helt enkelt inte stått klart för oss hur hög den faktiska marginalskatten är, vi har trott att den svenska varit i och för sig höga 57 procent, när den i själva verket varit minst tio procentenheter högre.
Och i Danmark landar man på 63 procent, en insikt som nu lett till att allt fler anser att en sänkning av marginalskatten är nödvändig. Frågar man danska folket om en rimlig skatt på sist intjänade hundralapp så hamnar man på ett snitt på 43,1. Det intressanta är att detta gäller danskar från alla partier, de som röstar på Socialdemokraterna hamnar faktiskt lägre än så!
I Sverige avgjorde i och för sig en skattefråga valet 2006, nämligen fastighetsskatten, men även den borgerliga regeringen har inte vågat göra något åt marginalskatten, den som i Sverige kallas värnskatt och i Danmark toppskatt.
Toppskatten har blivit en bottenskatt.
Danska regeringen har därför tillsatt en skattekommission som planeras presentera sitt förslag 2 februari.
För att i någon mån förebygga en proteststorm från vänster har Anders Fogh Rasmussens regering låtit den tidigare socialdemokratiske skatteministern Carsten Koch leda den.
De nio övriga ledamöterna har varit sakkunniga, däribland nationalekonomen Åsa Hansson från Lunds universitet.
Det är inte i första hand en skattesänkningsreform man talar om, utan en för att sänka marginalskatten.
Många tror att man även kommer att sänka skatteuttaget i botten av inkomstskalan för att balansera utfallet.
Vid gårdagens seminarium i Turning Torso talade en svensk, skattedebattören och företagaren Anders Ydstedt, och två danskar: Jacob Brästrup från arbetsgivarorganisationen DI och Mads Lundby Hansen, chefekonom på tankesmedjan Cepos.
Landby Hansen tyckte det var tråkigt att den danska regering inte tagit den fördelningspolitiska debatten i stället för att kringgå den.
Även om hela topp- och mellanskatten togs bort och Danmark hamnade på en högsta marginalskatt på 44 procent så skulle Danmark bara byta plats med Sverige och bli tvåa i stället för etta på listan över länder med mest utjämnad inkomstfördelning. Norge till exempel har betydligt större skillnader utan att avvika från det nordiska samhällsklimatet i övrigt.
Beräkningar i Danmark tyder på att ett borttagande av deras värnskatt skulle löna sig direkt för statskassan: Inkomsterna skulle öka mer än vad skattesänkningen "kostade".
Förmodligen gäller ungefär samma sak i Sverige.
Det är väl på tiden att sådana dynamiska effekter åter kan diskuteras i Sverige, de kom ju lite i vanrykte efter Socialdemokraternas och Folkpartiets i övrigt utmärkta skattereform kring 1990. Ska så ske måste dimridåerna skingras.
En annan fråga som gått in i dimman är den om permanentning av Region Skåne som självstyrande region och ansvarskommitténs förslag att öppna för fler regioner i Sverige.
Folkpartiets Europaparlamentariker Olle Schmidt från Malmö lyfter nu frågan:
- Regeringen måste agera i regionfrågan, säger han nu.
Eftersom främst moderaternas partiledning nu när de lyckats få regeringsmakten inte gillar att decentralisera denna makt ut i landet så händer inte särskilt mycket. De förslag som finns till nya regioner är obesvarade, liksom begäran från Skåne och Västra Götaland att permanenta självstyrelsen.
- Att Skåne fick bilda en egen region har varit mycket framgångsrikt. Regeringen måste nu se till att denna försöksregion blir permanent. Sverige behöver en modern regional organisation, precis som i många andra EU-länder, fortsätter Schmidt och påpekar att fem andra regioner begärt besked.
Det är bara att instämma. Dags att styra ut ur dimman!
